Nytt utseende på bloggen kommer så småningom. Har inte tid med det de närmsta dagarna, men det kommer. Denna layoten är verkligen gammal. Ända sedan innan tvillingarna föddes!
Shit vad länge sen det var jag bloggade! Jag bytte ju domän ett tag.. för 1,5 år sen ungefär. Tanken var sen att jag skulle byta ytterligare en gång nu i början av året, men behålla min webbadress men jag glömde bort att göra det och så plötsligt hade mitt avtal gått ut, så jag gav upp bloggandet. För ett tag iallafall.
Nu ska jag försöka mig på det igen. Tänkte jag.
Det har hänt en hel del sen jag skrev sist, i början av året. Jag har hunnit skola in tvillingarna, börja plugga, sluta plugga och få jobb! Vi börjar väl från början..
I februari fick jag hem brev om att vi fått förskoleplats till Alice och Elliot.. då infann sig paniken "Vad fanken ska jag nu hitta på då? Jag kan ju inte gå hemma utan pengar!!" Jag tänkte att eftersom jag i många år drömt om att få jobba på förlossningen så vore det ju ett steg i rätt riktining om jag skulle plugga till akutsjukvård, till min undersköterskeutbildning. Sagt och gjort- i april började jag plugga igen. Efter en inskolning som gick sådär.
Själva inskolningen gick bra, men följande veckor var jobbiga. Alice var extremt mammig och personalen berättade att hon bröt ihop flera gånger om dagen, precis som om saknaden efter oss kom över henne. När hon sen tillslut blev trygg och började trivas så var det Elliots tur. Det var oerhört jobbigt att veta att de var ledsna på förskolan medans jag satt i skolan.. men jag tänkte att "jag fortsätter ge det lite mer tid och försöker istället att ha dem där kortare dagar för att sen ta hem dem igen i juni på ett långt sommarlov".
Det blev dock inte så. I maj var det dags att gå på en tre veckor lång praktik på ortopeden i Karlskrona. Jag trivdes superbra och kände direkt att sjukhuset är min grej! De berättade på ortopeden att man kunde hospitalisera på andra avdelningar så vad skulle vara bättre än att faktiskt gå med någon dag på de avdelningarna som jag drömmer om att jobba på? Jag gick ner och pratade med dem på både bb, förlossningen och neonatal. På BB sa de att jag skulle prata med chefen- som var sjuk för tillfället (det rann sen ut och slutade med att jag inte var där). På neonatal fick jag gärna gå med, så det gjorde jag. Det var otroligt givande och väldigt spännande att få se hur de arbetade. Speciellt eftersom att man själv haft barn där!
På förlossningen då? Jo chefen förklarade för mig att de numera har slutat att låta usk- studenter ha praktik/hospitalisera hos dem, MEN däremot undrade hon vad jag sysslade med annars, när jag skulle bli klar med studerna och vad jag tänkt göra i sommar? Jag förklarade för henne att jag hade fem barn hemma och att min dröm var att få jobba inom kvinnovården- allra helst på förlossningen. I sommar hade jag inga planer och jag visste inte heller vd som skulle ske efter sommaren. Hon bad mig följa med in på kontoret och min förfrågan om hospitalisering ledde till en arbetsintervju! Dagen efter ringde hon upp mig och sa att hon läst mitt personliga brev som jag skickat in och jag blev erbjuden en sommartjänst, ständig natt, på förlossningen. Givetvis tackade jag JA!
Jag började jobba i juni och hade en tjänst fram till 8 augusti. En vecka innan fick jag erbjudande om förlängt. Till att börja med blev jag erbjuden fyra veckor.. men när jag väl fick anställningsavtalet så visade det sig att jag fått förlängt ända fram till den 21 december! På förlossningen! Mitt drömjobb!! Nu lever jag för dagen och njuter varje dag på jobbet.. min dröm och mina förhoppningar är att få ytterligare förlängt sen när detta vikariatet går ut. Tänk va? Jag lyckades! Jag har nått en av mina drömmar!
Vad gäller dagis så började tvillingarna att trivas och bli trygga innan sommaren kom. De fick vara hemma med mig hela vecka 28 (hade intro v.26-27 och började sen jobba 29 ->) och fortsatte sitt sommarlov i ytterligare 4 veckor när deras pappa gick på semester. Efter sommaren var det inte problem alls att gå tillbaka till förskolan!
I augusti började Miliam skolan. Tänk att han blivit så stor! Nu går han i ettan och han trivs hur bra som helst! Läxor är väl inget han tycker är sådär dökul, men vi försöker peppa honom!
Michelle längtar tills det är hennes tur. Nästa år börjar hon förskoleklassen. Jag har lovat henne att tills dess ska hennes hår ha växt ända ner till rumpan! :S Har säkert tagit mig vatten över huvudet nu!
Bella har blivit blöjfri i sommar. Hon är jätteduktig! Igår var jag med henne på 3års- kontroll och sköterskan gav henne så mycket beröm! När hon bad Bella rita en teckning så blev hon rent av chockad (ja, jag med) över hur duktig hon är. Hon ritade en superfin katt med både armar, ben, kropp, huvud och ansikte. Tydligen ska de precis ha börjat rita ringar och spiraler i hennes ålder. Hon pratar också väldigt bra och hon leker rollekar sedan länge.
Alice har börjat prata mer och mer. Hon är otroligt intelligent och förstår allt man säger till henne och ber henne om. Hon kladdar i stort sett ingenting när hon äter och hon äter helst med gaffel. Det har hon gjort i ett halvår nu. Hon har ett enormt band till Elliot.. håller alltid koll på vad han är och är mån om honom.
Elliot har blivit mammig som tusan. Det är så himla skoj att hämta honom på förskolan. Han kastar allt han har och springer mot en med öppen famn, samtidigt som han roper "Mamma!!" Han pratar inte lika bra som Alice och han är inte riktigt lika mogen som henne, men han är väldigt intresserad av motorfordon. Bilar är väl ingen jättegrej, men lastbilar och maskiner! Jisses!
Som sagt, det har hänt massor! Det känns som det är vår tid nu. Vår tid att få turen på vår sida. Vår tur att få må bra och få ha det bra!
Har inte kommit helt i ordning än men från och med nu kommer jag fortsätta blogga på nya bloggen. Ska försöka flytta över alla gamla inlägg dit.. ska bara komma på hur man gör först. ;)
I lördags kom barnens farbror hit med sin flickvän. Vi åt tacos och tittade
på melodifestivalen, supermysigt! Maximiliam fick ett paket med massa
"Hot wheels", han älskar bilar och framförallt Hot wheels så han blev överlycklig! När väl söndagen kom så var det dags för första kalaset. Eftersom vi är så himla många nu så har vi bestämt oss för att dela upp kalasen..
förr hyrde vi lokal och bjöd sen in alla på en gång men för att spara pengar så
delar vi nu upp det istället.
Barnens farmor med sambo, farfar, ena farbror med flickvän, gammelmormor och
gammelmorfar kom denna helgen, Vi åt kladdkaka, fruktsallad och vit chockladmousse.
Maximiliam fick ett armbandsur med blixten- han har tjatat om det länge, klistermärken,
lego och pengar. Han blev så himla glad för allting! På kvällen började vi med hans papier maché- dinosaurie. Det är väldigt pilligt och tar
otroligt lång tid. Mycket längre tid än vad en sexåring har tålamod till. Han vill gärna
bygga, pyssla och greja men att sitta och klistra toapapper på ballonger i över en timme
orkar han inte riktigt. Inte än. Nu är det iallafall gjort och pappret har torkar så idag
ska vi måla o limma och greja. Ska bli kul när det är klart! :)
Det är dags för gympa idag också.. det kan behövas efter denna helgen. ;)
Världens största grattis till underbaraste, finaste Maximiliam
på hans 6- årsdag!
Vaknade imorse av att Maximiliam låg och snarkade jämte mig.
Vid halv nio vaknade han och frågade om vi inte unde stiga upp och öppna paketer.
Givetvis gjorde vi det.. han blev superglad över alla presenterna! Vet inte vilken som var roligast men gissar på "art attack"- pysslet.. så pysslig som han är!
Vid tiotiden begav vi oss bort till loppisen uppe i Bellevue, jag och Miliam, där han
fick välja leksaker. Han hittade inte så mycket, men ett spel, en prydnadskudde och
någon film blev det iallafall. Han fick även en himla massa nya byxor. Byxor kan man
inte ha för mycket av till en sexåring som älskar att klättra och leka utomhus. :)
Jag satt och räknade matte ute i korridoren på skolan när telefonen ringde.
Det är exakt sex år sen nu, nästan på minuten. Jag svarade efter bara ett
par signaler "Känner du av något?" frågade min syster i andra änden.
Hon syftade på den stundande förlossningen, det var bara tre dagar kvar
till beräknat.
Jag stängde av alla ljud runt omkring mig och slappnade av i hela kroppen
när jag försökte känna efter. "Ja, lite känner jag nog" Det var ytterst lite det,
så lite att jag inte tänkt på det alls förrän jag fick frågan. Det jag kände av
var lite svag molvärk i nedre delen av magen, väldigt oregelbundet.
Under lunchen ett par timmar senare kom nästa samtal. Min syster hade skvallrat
för mamma "Alltså, det är inte på gång eller så, det moler bara lite i magen".
Sa jag till henne och efter det fick jag inga mer samtal på hela dagen.
Jag kände heller inte av den där molvärken ytterligare. Det gjorde inte ont alls
och på kvällen kunde jag somna som ingenting. När jag vaknade, morgonen därpå, tyckte jag mig känna av den där molvärken
lite starkare. Lika bra att jag klockar ett par värkar innan jag beger mig av till
skolan, för säkerhets skull. Jag tog fram papper och penna ur nattduksbordslådan
och började sedan stirra på väckarklockan. Nästa gång den slår om så börjar jag.
Klockan slog om och jag skrev ner tiden 07.35. Nästa värk kom ca 10 minuter
senare. Jaha, då är det inget tätt iallafall och med tanke på hur svagt det
känns så kan jag lika gärna gå till skolan.
Jag reste mig upp för att dra på mig byxorna men så fort jag kom ur sängen så
kände jag hur det knäppte till inuti mig, som när man sticker hål på en ballong
ungefär och det började sippra vatten ur mig. Jag fick lite panik och sprang snabbt ut i köket där jag förvarade bindorna, lite
dumt men jag hade ju inte behövt använda dem på ungeär nio måndader och jag
förvarade allt till bebisen i ett skåp i köket.
Efter att jag tagit paketet med bindor sprang jag in på toaletten, ett par nya trosor
slet jag tag i på vägen.
Under tiden jag satt på toaletten kom min pojkvän tillbaka med hunden, de hade
varit ute på morgonpromenad. "Vattnet har gått" sa jag. "Men jag har inga
regelbundna värkar så gå du till skolan, jag ringer om vi måste
åka in." Jag ringde min mamma och förvarnade, hade ju inget körkort själv så det skulle bli
mina föräldrar som körde oss till förlossningen. Efter att ha pratat med mamma ringde
jag vidare till förlossningen. "Klocka värkarna i en timme till och ring sen tillbaka".
Än en gång ringde jag mamma och meddelade vad de sagt. "Okej" sa hon, men
fem minuter därpå ringde hon tillbaka. "Gör er i ordning, pappa vill att vi kör nu".
Det blev snabba puckar. Jag fick ringa till min pojkvän och be honom komma hem,
till en vän för att kolla så han kunde ha vår hund och så ringde jag till en av mina
närmsta vänner och berättade för henne vad som höll på att hända.
"Åhh vad kul, håll mig uppdaterad!" sa hon.
En kvart senare stod mamma och pappa utanför. Vi tog med bbväskan som jag packat
klart under den där kvarten och sen hoppade vi in i bilen, alla fyra.
Vid 9.20 skrevs jag in på förlossningen av barnmorskan Linda. De körde en ctg och
gjorde en undersökning. Fosterljuden låg så fint på 136 slag i minuten, huvudet
var fixerat i bäckeningången och jag var inte öppen någonting.
Vid elva skickade de ut oss för en runda på stan.
Vi gick in på Åhlens o Panduro och kikade, gick i lite second hand affärer och åkte sen
tillbaka till sjukhuset för att äta lite lunch i deras restaurang.
Klockan 14.15 var vi tillbaka på frlossningen, det hade varit skiftbyte och numera
hette min barnmorska Kristina.
Sammandragningarna kom tätare nu men jag hade ändå inte öppnats något. En ny ctg
kördes och efter tio minuter var den godkänd. De visade mig in till sparummet och jag kröp ner i badet.
Jämte mig satt min pojkvän, på en stol. Han var inte snäll därinne. Jag minns tydligt en
fras han yttrade. Jag sa till honom "Påminn mig om hur jävla ont detta gjorde den
dagen jag börjar prata om syskon!", "Du har själv försatt dig i sitsen. Jag ville aldrig ha barnet" fick jag till svar.
Jag blev chockad och arg, men framförallt blev jag ledsen.
Värkarna började bli mer etablerade och det var allt annat än skönt att ligga instängd i
ett kvavt badrum med honom jämte sig. Jag steg upp ur badet och bad om annan
smärtlindring.
Klockan 16 var livmodertappen utplånad och jag var öppen 3 cm. De satte en TNS och
visade oss in till en förlossningssal. En timme senare gjorde det fruktansvärt ont, jag
började andas lustgas och de satte akupunkturnålar i huvudet, pannan och på magen.
Vid åttatiden började smärtan bli övermäktig, som de utryckt sig i förlossningsjournalen.
Jag har inte öppnats mer och de ger mig Petidin för att jag ska få sova ett par timmar.
I samband med det kastar jag lustgasen åt helvete, den hjälpte inte alls utan var bara
jobbig. Jag mådde illa av den och kände mig full.
Min pappa och min pojkvän bestämde sig för att åka hem då barnmorskan tyckte vi skulle
stoppa upp förlossningen under natten. Efter att de åkt somnade jag i förlossningssängen.
Vid 22.30 började jag känna mig väldigt bajsnödig. Jag var trött och jag orkade inte gå på toa. Jag drog ihop hela kroppen varje gång en värk kom.
En ny barnmorska kom in i förlossningssalen, även hon hette Christina. Min mamma sa till
henne att hon trodde jag hade krystvärkar. Christina sa att hon ville undersöka mig
"NEJ!" sa jag. "Först vill jag gå på toaletten för annars skiter jag på mig!" Jag fick inte gå på toa.
Undersökningen visade att jag var fullt öppen och det var dags att börja krysta.
Till en början låg jag på sidan med ena benet i ett benstöd men det var inte så effektivt så efter en halvtimme hjälpte de mig upp i halvsittande.
Åtta minuter senare var det över.
23.08, den 9 februari 2007.
Jag fick upp en kletig liten pojk på bröstet. Jag minns att jag tyckte han var tillplattad och såg konstig ut, men kände mig tvingad att säga hur fin han var.
Såklart rättade det till sig fort och efter någon timme var han den vackraste lilla bebis jag
någonsin sett. Han hade långt mörktblondt hår och långa fingrar. Han vägde 3160 gram
och var 50 cm lång. Min underbare, fantastiske fina lille förstfödde. Min Maximiliam!
Prickarna som dök upp på Isabella förra veckan visade sig inte vara vattkoppor Som tur var! Vad det är för något är dock osäkert... hon har ingen feber och prickarna kliar inte värre än vad hennes torra hud kliar annars. Himla konstigt! Tänkte om det kanske var svinkoppor på hela kroppen, men jag vet inte.. det ser inte ut som det.. De har iallafall blivit bättre nu och förhoppningsvis så kan hon gå till dagis i veckan. :)
I helgen har de två stora barnen sovit över hos mormor och morfar. Det är alltid lika kul att sova hos mormor och morfar. Nu var det himla länge sen och barnen tjatade hela fredagen. Under tiden myste vi framför tvn, jag och maken och innan vi hämtade hem barnen i lördags så passade vi på att städa lite här hemma.
Jag tog förresten ner alla mina "gamla" jeans från vinden i fredags. Det gav mig enorm ångerst! Inte ett enda par sitter bra, magen väller över kanten på varje par! Eller nej, inte på varje par kanske... för med endel är det så illa att jag inte ens får byxorna över röven!! Byxorna jag drog på mig som ingenting och som satt asbra 3 månader efter att Miliam föddes t.ex.. de får jag upp till halva låren men inte längre, hur mycket jag än drar och sliter i dem. Så nu har jag bestämt mig! Det ska bort! Nu med det samma! Jag har inte mycket till övers för LCHF. Jag tror inte på att det är bra att bara äta en massa fett resten av livet. Jag tror på mindre, nyttigare portioner och att äta enligt kostcirkeln! Jag har inte läst på en massa om olika dieter och skit,.. men jag skulle tro att GI kanske skulle passa mig. Att de första två veckorna utesluta socker, pasta, potatis.. och efter två veckor lägga till något knäckebröd till frukost och ytterligare någon vecka senare äta fullkornspasta och liknande. För det är väl typ så GI ser ut? Detta tillsammans med träning två gånger i veckan och lite dans framför kinectet tisdag och torsdag ska nog få ordning på min kropp så småningom! :) Så i helgen började jag.. jag tog mitt sista glas cola i fredags och min frukost/lunch har bestått av keso och avokado. Till lunch har jag stekt lite grönsaker åt mig medan barnen suttit och ätit gottismat. Det sög lite i magen när jag gick in på mcdonalds igår för att köpa varsitt happy meal till barnen men inget till mig.. men grönsaker är gott det också! :) Vi köpte även den där soda streamern, som vi pratat om i flera år, igår. Nu är det allvar! Jag har ju inte uppdaterat med bild och vikt på en månad ungefär.. anledningen till det är att jag bara gått ner typ ett kilo och jag ser likadan ut ännu. Men jag slänger kanske in någon bild senare idag.
När jag ändå var inne på maxi och köpte soda streamern så kunde jag inte hålla mig länge.. Mr. Grey fick följa med hem. Är så nyfiken efter att alla uppdaterat om hur galet bra de böckerna är! Ännu mer nyfiken blev jag när en vän började snacka om tortyr kammare, röda väggar, läderlakan och analfistning. Vad fan är det för något som alla läser och uppenbarligen älskar? Nyfikenheten säger att jag måste ge den en chans! Och mycket riktigt.. efter att ha öppnat boken igårkväll så var jag fast. Elva kapitel senare.. vid halv tre inatt slog jag ihop den, motvilligt, eftersom jag insåg att alla barnen skulle vara hemma idag och jag nog skulle behöva lite sömn för att orka. Nu sitter jag här och längtar tills det blir lite lugnt här hemma och jag kan öppna pärmarna igen. Funderar även på att skicka bort maken till coop lite senare och köpa de två andra böckerna så de finns här hemma sen när jag läst ut "femtio nyanser av honom". För i den takten jag läst hittills och med tanke på hur spännande boken är så lär den bli utläst redan ikväll! ;)
Jag heter Hanna och är 25 år.
Detta är en blogg om mitt liv som fembarnsmamma!
♥
Mina barn
Maximiliam, född 9 Februari 2007
Michelle, född 27 Oktober 2009
Isabella, född 21 Juli 2011
Tvilling 1, beräknad 12 December 2012
Tvilling 2, beräknad 12 December 2012