Det är en hel del mer jobb med fem barn.. speciellt när det är två bebisar

istället för "bara" en. All förändring blir ju en omställning.. men så fort man

väl kommit in i det nya så går det ju som på räls sen.

När vi fick tredje barnet, Isabella, så var maken bara hemma i en vecka sen

började han jobba igen. Det hade inte funkat denna gången. 

Bara tanken på att han ska börja jobba igen om ett par månader får mig att få

ångest! Vet inte hur jag ska klara av det själv.. men som jag skrev, så småningom

kommer man in i de nya rutinerna och det blir som om man aldrig gjort annat.

Eftersom att det är så mycket just nu så är jag/vi väldigt dåliga på att höra av 

oss till folk och vi orkar inte riktigt med besök.. sen är vi för den delen rekommenderade

att inte ta emot besök av någon annan än mor/farföräldrar pga infektionsrisken.

Just nu prioriterar vi familjen och att komma in i vårt nya liv.. men det betyder inte

att vi bortprioriterar våra nära och kära. 

 

Det första vi gjorde efter att vi kommit hem från sjukhuset i söndags var att påbörja

städning av lägenheten. Jag och min man har nämligen lite olika syn på hur en

städad lägenhet ser ut. ;) Denna städning har sen dragits ut över veckan..

det ytliga hann vi med, men egentligen ville jag ju få upp alla julsaker med men

det har vi inte riktigt hunnit med. 
Lite tomar och ljusstakar har vi fått upp, men gardiner och stjärnor/ljusstakar till

fönstrena vill jag ju inte sätta upp innan fönstrena är putsade och det har vi inte 

hunnit än. Jag känner att jag inte vill ställa mig i fönstrena varesig pga snittet eller

risken för mjölkstockning.. och ännu har inte maken "orkat". :(

Men det får ta den tid det tar helt enkelt. :)

Första natten hemma var småkämpig, men man hade fortfarande kvar den där 

lyckan och adrenalinet efter att ha fått komma hem och påbörja vårt nya liv.

Andra natten var dock lite kämpigare.. jag var helt galet trött och min man ville

vara snäll mot mig o ta nattpassen, vilket fick hans känsliga mage att slå backut.

Resterande nätter har vi delat lite på, men nja.. maken har nog dragit tyngsta lasset.

I tisdags tog jag med mig tvillingarna ut på första vagnpromenaden! Vi gick ut 

och åt lunch på stan tillsammans med Kim och Oliver.

Maken var dödstrött efter att ha varit vaken precis hela natten så han behövde sova

lite i lugn och ro.. och jag var såå sugen på att få ut och prata av mig efter att ha suttit på

sjukhuset i 16 dagar.

Dagen därpå tog vi ännu en runda på stan.. men då lämnade jag kvar tvillingarna 

hemma. Vill ju helst inte utsätta dem för en massa onödiga basilusker! Speciellt 

inte nu i början.

 

Igår var vi inne på sjukhuset för att ta bild till tidningen. Att fotografen lyckades få med

hela familjen på bild är något jag är otroligt impad över. ;) 
Bilden kommer i tidningen (blt och sydöstran) nu nästa vecka. 

 

 

 

De stora barnen är överlyckliga och älskar sina minsta småsyskon! Lillan är speciellt

glad i "den lilla flickan". Hon frågar efter henne hela tiden och pratar mycket om henne.

Miliam är glad i de bägge två, men såklart har han lite extra känslor för sin lillebror.

Han var efterlängtad. ;) Och vad gäller Isabella så är hon lite för liten för att berätta, 

men så fort hon ser bebisarna så börjar hon asgarva och pekar. Men det tolkar jag 

som att hon är lycklig! ;) Haha.

 

Nu ska jag fortsätta ha lite egentid (bokstavligt talat) i någon timme till innan det är 

sovdags. :)

 

 

♥ De är här!! ♥

Elliot Julian Alexander Svensson

 

För ett par dagar sen fick jag äntligen svar från Bobby på Good guys tattoo.

Jag vann ju ett presentkort hos dem sist då jag låg inlagd. Tävlingen gick ut på att man skulle

skriva till honom vad man skulle vilja tatuera in om man vann.

Jag skrev "en Alice i underlandet- sleeve".. och kom på andraplats vilket gav mig ett presentkort

á 1500 kronor.

Efter att jag fic k veta det så var jag superivrig och skickade glatt in bilder och allt... 

sen har jag väntat, väntat och väntat... 

I måndags svarade han äntligen (wiiii) och skrev att han skulle börja spåna och kika lite på min

idé och sen höra av sig igen.. vilket han gjorde igår.

Han älskade min idé och skrev att han såg fram emot att få tatuera in det. Han hade redan börjat 

spåna lite på hur sleeven ska se ut och skulle börja skissa på Alice med en gång.. och han var

säker på att det skulle bli asbra och supercoolt! 

Så fort han fått fram en bra Alice så skulle han maila över bilder... wiiiie ! :D
Jag är så glad! Och så förväntansfull!

Nu hoppas jag att tatueringen blir bra, som jag vill ha dem och att maken min går med på ett 

par timmars egentid för mig i tatueringsstudion lite då och då (gissar på att det kommer kosta

både tid och pengar). ;D

Detta med streamde filmer och serier har jag aldrig riktigt fastnat för..

Men som inlagd på sjukhuset där det inte finns sådär jättemycket att

hitta på om dagarna och där möjligheten att tanka hem filmerna inte

finns så måste jag säga att jag ändrat åsikt lite.

 

Onlinestreamade serier: http://watchseries.eu/

Onlinestreamade filmer: http://www.swefilmer.com/ (kostar 20kr/månad)

Efter att ha gjort mig i ordning igår morse så gick jag bort mot sjukhuset. Jag skulle

befinna mig inne på gyn för ultraljud vid nio- tiden.

Det gick inte rikitigt som planerat där.. bebisarna har minskat drastiskt i kurvorna..

eller ja, ettan har inte minskat jättemycket men tvåan har minskat väldigt mycket. 

Från att ha legat på -21,2% samt -25,3% för tre veckor sen så ligger de nu endast på

-23,8% och -34,4%. Läkaren oroade sig över detta och sa att hon ville skicka in mig 

till förlossningen för inläggning så de skulle kunna hålla koll på tvillingarna.

Hon ringde bort till förlossningsläkaren- Pernilla, berättade läget och förvanade att

vi var påväg. 

Jag fick ringa hem maken från jobbet, sen körde vi hem och hämtade övernattningsväskan

och någon timme senare var vi på plats.

Först körde de en ctg- kurva som såg superfin ut, sen fick vi vänta.. tillslut kom de in

och hämtade oss för att tilldela mig ett rum. Klockan var då ca 13 och vi var hungriga 

som vargar så maken min körde till McD för att införskaffa lite föda. :P

 

En stund efter att maken lämnat av maten begav han sig hemåt och läkaren kom in

til mig. Hon hade beslutat att jag ska ligga inlagd tills bebisarna ska plockas ut..

När de ska plockas ut kunde hon inte säga.. det beror helt på hur de mår därinne. Just

nu mår bebisarna bra så nu får de ligga kvar, men det ska köras en ctg om dagen och 

flödesmätning varannan dag och om de visar att bebisarna börjar må dåligt så kommer

de plocka ut dem. Om de fortsätter må bra så får de ligga kvar i ungefär två veckor till.

Jag har fått ett absolut sistadatum för snitt, men vi håller det inom familjen tills det är 

dags. Kan iallafall säga att det definitivt kommer bli novemberbarn! :)

 

 

Det känns läskigt o veta att jag inte kommer komma hem härifrån ensam. 
Nästa gång jag stiger innanför dörren hemma så gör jag det med bebisarna utanför 

magen, som fembarnsmamma. Nu känns det helt plötsligt så nära! Och så verkligt!

 

Jag hoppas de plockar ut dem lite tidigare.. även om ca två veckor absolut inte är 

lång tid! Men det är mycket som är jobbigt nu, och det är väldigt jobbigt att bebisarna

ligger inne i magen och av någon anledning bara avviker från sina kurvor mer och mer.

Det känns som man har mer kontroll om de skulle vara utanför magen! 

Sen saknar jag barnen hemma.. de har ju gått heltid på dagis sista veckorna så att jag

har ju inte träffat dem mer än någon timme på kvällen och sen på helgerna.. 

hade jag träffat dem på heltid hemma, som jag gjorde sist jag las in, så hade det nog 

varit mer skönt att slippa allt syskonbråk. Men nu känns det mest sorgligt!

Men vi har ändå kommit överens om att de ska hålla sig därhemma. 
Sist jag låg inlagd var det så otroligt jobbigt när Miliam och Lillan bröt ihop i korridoren

och sen skrek och grät hela vägen hem. Det var jobbigt för både mig och för dem.. och 

det är inget jag vill utsätta dem för igen.
Däremot när bebisarna väl är ute sen så vill jag givetvis att barnen kommer hit och hälsar

på mig o sina nya syskon!! Då får de gärna komma med en gång! ;)

Jag kommer göra som sist jag låg inlagd.. då la jag denna bloggen på hyllan fram tills 

jag kom hem igen och uppdaterade på tvillingbloggen istället, varje dag, om vad som 

hände. Eftersom att när jag ligger här så har jag inte den där vardagen som fembarns-

mamma utan allt handlar istället om graviditeten och tvillingarna. :)

Det känns som att bebisarna har växt massor därinne i magen på bara någon vecka! 
Sen ett par dagar är magen plötsligt otroligt spänd och man känner kroppsdelar precis 

överallt när man känner på magen. Är det inte ett huvud så är det en rygg, en arm, ett

ben.. eller nej förresten.. två huvuden, två ryggar, fyra armar och fyra ben. Helt galet! :D

Innan har bebisarna kunnat gömma sig därinne, men inte nu.. nej nu känner man dem

verkligen i hela magen! :P 

Idag ska jag på tul och vul.. det är tre veckor sen sist, men det känns som det bara är ett

par dagar sen. Ändå(!) vill jag bara skriva ÄNTLIGEN ska jag på tul och vul igen.

Antar att det beror på att jag nojar så över snitt och allt.. varje dag.

 

Denna gången har jag skrivit ner en kom-ihåg-lapp att ta med mig.. o ingen liten sådan!
En sådan där lapp som barnmorskan alltid tjatar om i början av en graviditet.. 

"Kommer du på något du undrar över så skriv ner det så du inte glömmer fråga!"

Idag ska jag få svar på alla mina frågor. Det bara är så!

Nu ska jag gå och göra mig i ordning så jag inte kommer försent. :)

Uppdaterar sen när jag kommit hem igen.

*Läkaren i måndags var orolig över bebisarnas tillväxtkurva som går neråt. Han pratade om

ev. tidigare snitt beroende på vad dagens tul visar.

*Jag är livrädd inför snitt och vill ha en tid så fort som möjligt. Vill ha både mamma och min

man med mig i rummet- mamma för att kunna känna mig trygg! Får man ha musik i öronen?

*Orkar inte gå gravid mycket längre. Är rädd, har ont varje dag pch mår väldigt dåligt psykiskt.
Önskar snitt i vecka 36-37.

*Har haft foglossning sen vecka 8-9, blev väldigt svår efter att jag låg inlagd i vecka 28-30. 
Har sen dess åtit citodon men det hjälper inte. Det gör inte heller fogbältet.

*Förvärkar till och från varje dag sen vecka 27-28 som har påverkat livmodertappen och jag

har ständig "mens/molvärk".

*Sover max 4 timmar per natt sen vecka 31. Vaknar för att kissa 3-4 ggr och kan inte somna om,

samt vaknar pga värk när jag ska vända mig. Jag sover länge på en sida och får därför mycket

ont i höfter och armar. Stiger upp klockan sex varje morgon för då vaknar min man och kan 

hjälpa mig upp ur sängen.

*Har navelbråck, litet, som smärtar mycket. Speciellt när jag står och går.

*Mår väldigt dåligt psykiskt! Bryter ihop i både tårar och ilska många ggr/dag. När något går fel,

när barnen gnäller eller när det gör mycket ont så blir jag arg och ledsen. Jag kan inte ta hand

om mina barn själv vilket gör mig väldigt ledsen.. de går hela dagar på dagis mån-fred.

Jag skäller mkt på dem  även om jag egentligen inte vill och även om det är obefogat. Jag

mår verkligen dåligt! 
*Det finns inga tider på Ofelia förrän i slutet av november- försent! Pratade med dem igår i 

telefon, då sa de att läkarna i karlshamn kan boka in snitt och ska göra det åt mig idag för att 

stilla min oro. Även läkaren i måndags sa så.

*Det känns allmänt "fel" i magen. Bebisarna rör sig extremt lite varja dag, det gör ont emellanåt 

och den är väldigt spänd hela tiden.

*Slemproppen har lossnat i delar i flera veckor. Förra fredagen lossnade en väldigt stor klump! 

Ringde till förlossningen imorse för att boka in en tid till Ofeliamottagningen

för att försöka minska min rädsla inför snittet. Första barnmorskan jag pratade 

med hade full förståelse för min rädsla och tyckte det var jättebra att jag ringde,

hon skulle be någon från Ofelia att ringa tillbaka till mig.

En timme senare rinde de,.. de är fullbokade ända till i slutet på november. 
Skit också! Då är det ju försent! 
Vi pratade lite på telefon iallafall och hon förklarade för mig exakt hur snittet skulle

gå till och rekommenderade mig att ringa en arbetsterapeut och be om glidlakan så

det inte är så svårt att stiga upp på toa samt vända sig om i sängen på nätterna.

Mycket mer kunde hon inte göra för att försöka lugna mig. Så jag står fortfarande 

kvar och klampar på samma ställe med min fobi.. möjligt att jag känner mig lite mer

"förberedd" efter att ha fått höra precis hur det går till, men rädslan består.

Funderar på att ringa motsvarande mottagning för förslossningsrädsla i kristianstad..

men jag har hört så mycket negativt om förlossningen där att jag inte har speciellt 

mycket förtroende för dem tyvärr. Får se hur jag gör helt enkelt.

Först och främst ser jag till att gå på tulet/vulet imorgon, pratar med läkaren där om hur

jag känner och förhoppningsvis får jag då ett snittdatum också (barnmorskan på ofelia

sa att de kan boka in snitt från karlshamn), sen får jag utgå ifrån det och hur jag känner då. 

 

Har skrivit lite med några mammor i tvillinggruppen på facebook, mammor som varit lite

i samma sits som jag är nu och som också varit rädda. Det har faktiskt gett mig endel, 

men ja.. det gör mig ju inte midre rädd. Det är mer att det känns skönt o veta att man inte 

är ensam! :) 

 

 

Det kommer bli snitt! Det är 100% säkert nu.. det blir snitt!

Jag mår skit över det.. försöker att inte tänka på det hela tiden men det är svårt.

Orkar iallafall inte skriva ner mina känslor en gång till.. men det finns på tvillingbloggen.

 

Försökte sova länge imorse.. eller ja, jag steg upp och hjälpte till att göra barnen i ordning

och vinkade av dem till dagis, som vanligt, såklart. Men sen la jag mig i soffan och försökte

somna om. Lyckades sova till nio, sen ringde min mamma och saatt hon var i närheten.

Hade nämt för henne att jag har lite burkar och duplo till henne här hemma så hon kom 

inom och hämtade det. Sen gick jag in och duschade, tittade lite på tv och tog det lugnt i

väntan på läkarbesöket. 
Mamma fick köra mig dit.. har så ont i och runt naveln att jag knappt kan varesig sitta, stå 

eller gå och mamma frågade om jag ville ha skjuts. Snälla mamma! :)

Om hur läkarbesöket gick skriver jag som sagt inte här.. men det gick väl egentligen väldigt 

bra. Dock känns det inte så bra. 

 

Efter läkarbesöket åkte jag och mamma runt lite i affärer och så, sen följde jag med för att

hämta barnen på dagis. 
Nu sover barnen sen någon timme och jag tar det lugnt framför tvn. Tänkte se lite serier snart,

sen sova. Imorgon ska jag ringa Ofelia för att prata om min rädsla inför snittet.. sen ska jag 

bara ta det lugnt resten av dagen. På onsdag ska jag på nästa tul och vul. Idag är det tre 

veckor sen det förra.. känns inte så. Tiden går fort egentligen. Ändå känns 12 december så 

avlägset och jag vill bara skynda på snittiden. Kanske är det dumt av mig egentligen.. 

Det har varit lugnt hela helgen.. 

slemmar gör jag fortfarande emellanåt och lite förvärkar har jag, men det har ändå

lugnat ner sig en hel del och det känns som att "allt" håller på att lugna sig lite. (Hoppas!)

 

Igår hade barnen en lekkompis här- Bella. De lekte som tusan, ritade och dansade till

Mora träsk. Vi åt tacosmiddag och efter det en himla massa godis framför nya Ice age.

Efter att Bella åkt hem så fortsatte vi filmtittandet med Lotta på bråkmakargatan och sen

var det läggsags för barnen. 
Då tog jag och maken över tvn för att se nyaste Johan Falk. En av de bästa hittills enligt

mig! Hann även med ett avsnitt "torka aldrig tårar utan handskar" innan det var läggdags

En riktigt slapp kanondag! :D

 

Imorse blev jag mäkta förvånad.. fick nämligen sovmorgon av min man och inte en liten

sovmorgon heller. Nej, nej.. 11.58 kom han in och väckte mig!! 
"Du behöver inte stiga upp, ligg du en stund till." sa han.. whaaat?!

Kände mig utvilad i si sådär två timmar eller något och sen var jag lika trött igen. Men 

herremingud vad underbart det var att verkligen få sova! 
Visst.. det har varit endel kisspauser, men ändå(!) jag har ju fått somna om och fortsätta

sova! :D

Efter min sovmorgon blev det pannkakslunch och sen ännu en dag med tvtittande. 
Otroligt skönt att inte göra något faktiskt, men så här på söndagkvällen kommer ångesten 

över att vi inte gjort någon nytta nu heller. Men det kanske är bra.. då har vi fortfarande 

grejer kvar att sysselsätta oss med i väntan på tvillingarna. :)

Om en kvart börjar solsidan, sen blir det nog en film om jag får som jag vill.. innan helgen

får räknas som helt över.

Imorgon är det dags för det efterlängtade läkarbesöket. Jag hoppas verkligen att han har 

förståelse för mig, mina känslor och mitt mående. 
När någon frågar "Hur är det?" så svarar jag i stort sett alltid samma sak.. "Jo, det är bra" eller

"Det är väl helt ok". Men nej, det är inte bra.. inte egentligen.

Jag bråkar, skriker och skäller alldeles för mycket på barnen.. anledningen till det är att jag 

är lättirriterad. Jag har ont i fogarna, i ligamenten, jag har förvärkar/konstant mensvärk, är 

överdrivet trött dygnet runt, jag kissar en gång i timmen och det rinner slempropp mellan bena

på mig hela tiden vilket gör att man känner sig extremt ofräsch!
Jag skäller på min man för att han inte sköter disken o köket vilket jag tycker är hans uppgift.. och 

jag skäller på honom för att han glömmer köpa mjölk, trots att jag egentligen inte ens sagt

till honom att han ska göra det. Min man får ta hand om barnen för att så fort de börjar gnälla

så bryter jag ihop och blir antingen arg eller börjar gråta själv.

Barnen gnäller ofta för att de är uttråkade.. jag orkar ju inte hitta på något med dem, utan det

enda vi gör om dagarna är ser på film. 
Detta är inte ok! Inte ok alls! Det är 38 dagar kvar till beräknad födsel. 38 dagar är ALLDELES 

för lång tid(!) och inte min skull.. (jag har själv försatt mig i sitsen och då får jag helt

enkelt försöka stå ut) utan för att barnen blir drabbade! Jag vill inte att mitt dåliga humör och 

mitt mående ska gå ut över barnen och smitta av sig på dem. 

 

Äsch, detta har jag ältat i bloggen 2562 gånger redan. Så jag ska inte klaga mer.

Men jag hoppas verkligen läkaren har förståelse imorgon och att han kan boka in en tid till mig!

Sen på onsdag så är det dags för ultraljud igen.. tul för att kolla hur stora bebisarna är o se så

att de mår bra samt vul för att kolla hur påverkad livmodertappen är nu.

 

 

Har sovit helt okej inatt. Fogarna har inte gjort sådär överdrivet ont, 

förvärkarna och sammandragningarna har funnits där men varit ganska dova

och jag har bara behövt kissa en gång. 
Efter att make och barn åkt till dagis och jobb vid halv sju imorse gick jag för 

att "morgonkissa" och ser då att hela trosorna är fulla av småblodig slempropp,

fick torka mig sisådär 10 ggr men allt slem försvann ändå inte.

Så nu har jag ringt och "förvarnat" min man på jobbet och sen har jag städat av

vardagsrum, sovrum, klädkammare och badrum samt startat en maskin tvätt och packat

barnens (inte bb utan mormor-) väskor med kläder. 

 

Just nu är det väldigt lugnt.. jag känner hur bebisarna, framförallt ettan, bökar runt.

Förvärkarna är lugna nu och jag tar mig en liten vilopaus i soffan.

Sen ska jag fortsätta med städningen av kök, hall, lilla toan och Miliams rum..

och så ska jag dammsuga och torka golven. 

För om (vilket jag tvekar starkt på, kroppen har lurats så många gånger nu att jag inte tar

det på allvar alls förrän värkarna verkligen blir onda och regelbundna alt. att vattnet går)

det blir så att det sätter igång ordentligt i helgen och vi blir tvugna att åka in så vill jag

inte komma hem till en lägenhet som ser ut så som vår gör nu efter att jag latat mig i

över en vecka. :P

 

När lägenheten är städad sen, fram emot i eftermiddag gissar jag, så ska jag försöka vila 

någon timme för sen ska vi till Pukavik för att fira mamma och det betyder att det 

säkert blir en sen kväll ikväll. :) 

 

Som planerat vandrade jag in till stan en runda idag. Men redan någon timme

innan jag begav mig ut så började förvärkarna och sammandragningarna visa sig

tydligt och så fort jag gått utanför dörren började det trycka på ordentligt neråt så

det kändes som att bebisarna skulle trilla ut, vilket både gjorde ont och var obehagligt.

Så jag försökte skynda mig på stan så jag skulle komma hem till soffan så fort som möjligt.

Därför missade jag hälften som skulle handlas, varken salva till barnens eller mina 

läppar blev införskaffat, så det blir nog allt en runda ut imorgon med.

Men jag köpte iallafall present till mamma- som ju fyller 60 år idag! ♥ 
För första gången gav jag mig på att göra en egen blomgrupp.. tyvärr glömde jag ta en

bild på den innan jag slog in den i inslagningspapper men fy fan vad nöjd jag blev! 
Inte visste jag att jag kunde sånt! ;) Får ta en bild imorgon när hon öppnat den! :)
Ska även köpa några lotter, sen får hon minsann vara nöjd med det. 
Fick inte speciellt mycket pengar denna månaden.. det var ju förra månaden som jag 

låg inlagd på förlossningen i två veckor utan lön/fp och maken min vabbade/ gick ifrån

jobbet för att köra fram och tillbaka till förlossningen en hel del. Så ja.. 

Men vi är uppfostrade med att det är tanken som räknas, så mamma blir nog glad för vår present. :)

 

Trycket neråt och sammandragningarna vill inte riktigt ge med sig.. det är inget regelbundet

som skulle få mig att tro att något är på gång, men det är himla jobbigt och obehagligt.

Därför orkade jag inte med middag o grejer idag så det fick bli pizza. 
Det blir en hel del halvfabrikat just nu, det är inget jag är glad eller stolt över direkt men som

tur är får ju barnen ordentlig mat på dagis varje dag och om helgerna har jag ju maken hemma

så då hjälps vi åt med att tillaga riktig mat / alternativt åker iväg och äter hos typ mina föräldrar. ;)

Idag fick jag min första glossybox och jag är helnöjd.. ja, jag har ju inte provat produkterna

än men jag fick produkter som jag väldigt gärna vill prova! :D

Typ alla produkterna kommer åka raka vägen ner i min nesessär som ska med till förlossningen! 
Härligt att ha lite nytt med sig dit. Det är ju inte direkt ett ställe där man känner sig fräsch, så

en väldigt väldoftande tvål och lite välvårdande produkter är ju inte helt fel att ha med sig. :D