några vi redan hade. Känns otroligt bra att ha koll på vad vi har! Dock kan ju

inte jag ändra och dona med makens så det får han fixa när han kommer hem

från jobbet. Känns som det där med bra försäkringar är otroligt viktigt nu när vi

har en så stor familj!

 

 

 

 

 

 

 

De ringde från dagis vid nio. Isabella har fått vattkoppor och ev. svinkoppor.

Jävlahelvetesskit! Hoppas för allt i världen att tvillingarna inte smittas!!
Och hoppas att det inte är svinkoppor där vid munnen utan att även det är

vattkoppor. Så som hon pussade på bebisarna igår..!

Maken min säger att hon inte var prickig imorse när han klädde på henne,

men när jag synade henne efter att hon kommit hem så har hon hur mycket

som helst! Armar, ben, mage, rygg.. hon har massor(!) och fler kommer det bli!

Vissa koppor verkar redan klia för jag såg några sönderrivna på ryggen.

Hon verkar inte sjuk men somnade ändå i min famn redan vid 10.. får se hur

hon mår när hon vaknar. Jag tycker så himla synd om henne! Stackars lilla tjej! ♥

 

Det har gått bra idag. Att vara hemma själv med alla barnen alltså..

Vi har bråkat en hel del emallåt jag och Miliam. Han är så förbannat

känslig.. man kan inte säga åt honom utan att han börjar pyla. Det är

oerhört frustrerande och jag hoppas han slutar med det snart! 

 

En anledning till att han är känslig och till att vi bråkat är nog för att han

ät uttråkad. Det är fyra dagar sen han var på dagis sist och det märks.

Skönt för barnen att det är tisdag imorgon och att de ska till dagis igen.

Jag längtar till Isabella blir lite större, runt i sommar typ.. då är hon nästan 

två och hon borde fixa att stå på ståbräda. När hon kan det så kanske

jag kan gå någonstans o hitta på något med alla barnen trots att maken

jobbar. Det är lite roligare att vara ute när det inte är 15 minus också. :)

Imorgon funderar jag på att dra en ordentlig storstädning här hemma!
Dammtorka uppe på hyllor, bänkar o bord, torka golv, byta sängkläder,

sortera bebiskläder, plocka upp grejer i förrådet och slänga massa skit som

"Hur många dagar är det till jag fyller år?!"..

Har hört den frågan 5 gånger om dagen den senaste veckan. Börjar bli ganska jobbigt..

så jag gjorde en liten tvåveckorskalender till Miliam så att han kan hålla reda på dagarna

själv. Han blev överlycklig och genast insåg jag att en väggalmanacka är ett måste i

födelsepresent! För det är ju inte bara dagar kvar till födelsedagen som han frågar om..

I torsdags köpte maken min ett 360 med kinect. Det var en som sålde ett sådant till bra pris

här i stan, begagnat men i nyskick. Det ingick 6 spel, så vi tillbringade torsdagkvällen med

att spela. Ett av spelen var ett dansspel och jag fastnade direkt! Skitkul! Jag som inte har

spelat dator- eller tvspel på flera år älskade det! :)
I lördags så drog de igång långlördagsloppisen i bellevueparken igen.. där, där jag fyndade

massor och ofta förra året. Givetvis var jag där bara en liten stund efter de öppnat och 

herregud vad jag fyndade!! 11 spel till xboxet för mellan 15-30 kr/styck samt helt galet mycket

märkeskläder i olika storlekar (50-104) för 10 och 20 kr styck. 
Det var märken som pop, villervalla, nova star, ebbe, molo, katvig, hummel mm.. Handlade för

ganska många hundralappar och jag är nöjdare än någonsin!!  :)

Dum som jag är så har jag bokat in bvc- besök klockan fyra imorgon. Hur tänkte jag där?

Jag vill att de ska bli lite stadigare, de är ju fortfarande som nyfödingar, men jag vill ju också

att de ska vara mina småbebisar för alltid. :)

 

Imorgon ska de stora barnen bara vara på dagis halva dagen.. vid lunch kommer de hem. 

Ska bli spännande o se hur det kommer gå. Kommer antagligen vara kaos(!!!!)! Kan inte 

riktigt räkna med idag.. maken har ju jobbat men samtidigt så har ju de stora varit på dagis.

Måste städa igen ikväll.. plockade bara undan det ytliga här igår och det har ju hunnit bli

stökigt igen under kvällen. Ska plocka undan allt ikväll och sen dammsuga o torka golven

imorgonbitti så är jag kanske en gladare mamma mitt i kaoset. :) 

Och tvätta... jag måste verkligen tvätta. Det är helt galet vad mycket tvätt man har alltid..

galet, men inte konstigt. Med sju medlemmar i familjen så vore det snarare konstigt om det

inte vore en massa tvätt hela tiden.

 

Man skulle kunna tro att jag har massa, massa att uppdatera om hela tiden.. men trots att 

jag bara uppdaterar sisådär 2-3 ggr i veckan så har jag aldrig något vettigt att skriva om. 

Det är nästan så man får lite ångest över hur händelsefattigt liv man har trots att man har

en himla massa barn. Men så fort tvillinarna blivit lite äldre och influensa o virus- tiderna är

förbi så kan man hitta på lite skojigare saker om dagarna. :)

Imorgon börjar han jobba igen. Hur ska det gå?

Till att börja med måste vi röja upp ordentligt här hemma. Jag upplever själv att jag är

Man blir gladare och på bättre humör. Tänkte ta tag i det nu alldeles strax..

 

Har varit ute på stan med Sandra och Daniel idag. Sandra hade jag kontakt med över 

internet när jag väntade tvillingarna.. hon var själv gravid med bf bara någon vecka innan

mig. När jag lades in andra gången så skrevs även de två in i väntan på förlossning. Vi 

hade skämtat om det under graviditeten.. "tänk om vi ligger på bb ihop" eller ännu bättre

"tänk om vi får barn på samma dag". Dock önskade vi att det skulle vara under andra 

omständigheter. Ett par dagar innan våra barn föddes fick Sandra nämligen en enorm

huvudvärk och för säkerhets skull ville de att hon skulle in för kontroll på förlossningen. 
Under ultraljudet som gjordes konstaterades det att deras lilla bebis tyvärr inte levde längre.

Mindre än tre veckor innan förlossningen fick hon föda ut deras döda son... samma dag 

som våra tvillingar föddes med akutsnitt. Jag hann dock hälsa på dem inne i förlossningssalen

där Sandra låg med sin nyfödde son. En superfin, pytteliten, kille som såg ut att sova så 

fint i hennes famn. Hugo.

Vi träffades lite fort utanför neo några gånger innan det blev dags för dem att säga adjö till 

sin son och därefter åka hem.. men sen har vi inte träffats förrän idag. 
Det var superkul att ses igen.. att prata om allt, äta, shoppa och skoja. :)
Tvillingarna fick stanna hemma med pappa. Sandra och Daniel är inte riktigt redo att träffa

små bebisar ännu.. jag förstår dem! :(

Träffade två andra fina personer också inne på atenatal... två personer som gått samma öde

tillmötes som Sandra och Daniel. 
Annie och Kalle förlorade sin Wildha för ett år sen.. nu var de inne i väntan på lille lillebror.

Vi fick några fina dagar inne på atenatal/förlossningen trots alla omständigheter.

Några dagar efter tvillingarna och Hugo så föddes lilla Olle. :)
Vi träffades lite på bb efteråt och de kom även ner o hälsade på mig och tvillingarna på neo.

Imorgon kommer Annie och Olle hit. Ska bli kul! :) 

 

Jag har köpt nya gymnastikskor idag. Har tränat i strumporna tidigare.. men för att ha ännu en

anledning till att fortsätta träna så införskaffade jag ett par ordentliga skor idag.

De verkar bra, sitter bra och är sköna, dock en storlek för stora och för dyra för min smak, även

om de kanske egentligen inte är det (499kr).

Nu ikväll är maken på jobbet för att kolla lite på sin styvfars bil, Miliam är på gympa och jag är

hemma med resterande familjemedlemmar. Lite smygstart på vad som komma skall. ;)

 

Hjälp! Igår var maken och tränade i 1½ timme.. eller ja, han åkte hemifrån så att han

var borta i två timmar. Här var kaos!

De två stora lyssnade inte, Isabella var skittrött, tvillingarna var hungriga.. tillslut fick 

jag lägga tvillingarna gnällandes medan jag fick gå in till barnen och tvinga dem städa

upp allt på rummet, sen borsta tänderna och lägga dem. Efter det kunde jag mata tvillingarna

och det lugnade ner sig lite.
På onsdag börjar maken jobba igen.. sen kommer jag vara själv med alla barnen om dagarna.

Hjälp!

Men jag gissar att man kommer in i det efter ett tag och sen gör man väl det som om man 

aldrig gjort annat.. men till en början kommer det var ett ständigt kaos här hemma. Minst sagt.

 

Min hudkräm tog slut för någon vecka sen och sen dess har jag smörjt mig med en annan sort

än den vanliga. Det var inte så smart av mig för nu kliar det som satan över hela kroppen och

man börjar se eksemen komma tillbaka. Skit med.. så idag ska jag ringa läkaren om nytt recept.

Miliam och jag ska se Sune i grekland tillsammans med Madde och Isolde. Det ska bli så himla

kul att få spendera lite tid med bara honom.. utan syskon. Lillan gympar jag ju med en

 

 

 

 

Oj vad jag har kollat på deras kollektion många gånger, men varit lite för snål när man har sett Lindex

egna kläder hängande jämte till halva priset av dessa. Verkar som många tänkt likadant för nu reas allt

ut och det finns massor av kläder kvar! 

Till halva reapriset har jag fyndat två koftor, en jumpsuit, två par vantar, två par mössor och två par 

halskragar. Allt det som jag tog två av är till Lillan och Isabella och jumpsuiten är till Alice.

Så tjusiga de ska bli! :) Köpte lite andra kläder också.. några långärmade till tvillingarna, mig och

Miliam. Köpte en ny mössa till Alice också.. hennes mössa med stjärnor har Isabella slarvat bort. :/

 

Har även köpt alla Miliams födelsepresenter nu. Tänk att han fyller 6 år om lite mer än tre veckor.

Helt galet!
Flera gånger har han sagt att han önskar sig en raket, en väckarklocka och en burk att lägga tänderna

i när de trillar ut. Så det är vad vi köpt.. och så köpte vi "Angry birds; knock on wood" också.

Sen ska han få ett par inlines som vi köpte i Ullared i somras för det pratade han om mycket just då att

han ville ha. Fyra saker får räcka från oss. Han kommer ju få från flera andra också. :)

Tror att han kommer bli glad för alla sina presenter. :) 

 

 

 

Har varit på min efterkontroll hos barnmorskan idag. Vi gick igenom hur graviditeten varit och hur jag

upplevde snittet. Pratade också om preventivmedel.. tydligen kunde de inte sätta in en spiral förrän

minst 12 veckor efter förlossningen. Skit med.. jag som hade hoppats på att de skulle sätta in en idag

så man har det gjort. Fick således en ny tid inbokad till i mitten av febaruari. 

Tydligen är det också rutin att man ska få komma på läkarundersökning om man haft en jobbig

graviditet så det fick jag också en inbokad- 5 februari. 

Ikväll ska jag träna igen.. två timmar. FY, vet inte hur kag ska orka! Men när man väl är där så gör

man ju det konstigt nog.. känns rätt lagom med två dagar i veckan till att börja med. Träningsvärken  

förra veckan var inte att leka med. ;)

 

Det är stökigt här hemma.. stökigt som tusan! Men man kan inte begära att

det ska vara tipptopp när man har fem småbarn. 
Imorgon är det dags för dagis igen.. då ska jag passa på att städa.

Barnen saknar dagis som tusan.. undrar hur det ska gå sen när dispensen är slut?
Pratade med sköterskan på bvc om det idag, hon förstod absolut att vi behöver få

förlängd dispens. Både för vår och för barnens skull. Hon sa att det ska räcka med

att läkaren skriver ett intyg så ska kommunen godkänna det.

Vi ska till läkaren i början av februari så då får de se till att ordna det åt oss.

Jag har ju som sagt inte något körkort.. att gå upp till dagis med alla barnen skulle ju

bli ett projekt som hade tagit hela förmiddagen. Vi har ju tre vagnbarn men bara en

syskonvagn med plats för två barn. Det funkar inte att gå hela vägen till prästslätten då.

Jag vill ha så vi kan få lämna barnen tisdag, onsdag och torsdag- heldagar, så maken 

lämnar när han kör till jobbet och hämtar på vägen hem.

Barnen behöver ju komma hemifrån. Det är inte kul för dem att sitta hemma med en trött

mamma som inte orkar underhålla dem.. inte bara det att jag inte orkar utan jag vågar 

inte ta mig någonstans med alla barnen så länge rsvirus och svininfluensan härjar friskt.

Miliam och Lillan är så rastlösa här hemma hela helgerna.

 

Tvillingarna växer som tusan och snart har nog Lillebror växt ifrån sin syster.. han som var 

så himla pluttig för mindre än två månader sen. :)
Eller ja, de var ju pluttiga bägge två. Hemskt vad fort det har gått.

 

Idag har jag och Lillan gympat igen.. Miliam också.

Miliam berättade att de hade gympat med ringarna idag och att det hade varit jätteroligt. 
Han längtar redan till nästa gympapass.. och det gör Lillan med. 

Gud vad roligt det är att se barnen göra något de tycker är så skoj! Det är också himla kul

att få göra någonting med Lillan själv! Skulle vilja göra något med Isabella också egentligen

men det finns inte så mycket man kan hitta på med en 1½ åring själv. Men nästa termin

ska jag nog ta med henne på familjegympan också. Kan ju testa iallafall. :)
Miliam hade jag tänkt gå på bio med eller något någon dag. Tror han hade uppskattat det

massor.. det var så himla länge sen nu. Men det går inga bra filmer för tillfället tyvärr.

Maken hade tänkt åka och bada med de två stora en dag iallafall. 
Tror de kommer ha hur kul som helst med sin fjantiga pappa, utan mig och de små. :)

Hade tänkt att jag ska väga mig och fota magen varje måndag så man ser

om det blir någon skillnad. :) Ja, det är ju ingen skillnad rent utseendemässigt 

efter bara en vecka.. men vågen visar att jag är 1.3 kg lättare.

Egentligen skulle jag ju tagit mått också, men jag kan inte hitta måttbandet någonstans

så jag får skjuta på det tills jag köpt ett nytt. :)

 

Har hunnit med ett dancepass, ett dancefusionpass och ett corestickspass sen

förra måndagen. Ja, sen ammar jag ju också.. vilket kanske tar lite på vikten det med.

 

14 januari- 62.7 kg.

2009, det var då vi började tänka enormt mycket på vad som skulle hända

med Miliam om jag dör.

Det absolut sista jag önskar är att han skulle hamna hos sin biologiska

pappa. Vill egentligen inte kalla honom för pappa ens i det sammanhanget..

pappa är en titel man måste förtjäna för att få kalla sig. De biologiska generna

finns där, men bara för det betyder det inte att man är pappa. Så är det bara...

Den där biologiska idioten har aldrig funnits där för Miliam. Aldrig någonsin..

han fanns i hans liv under Miliams första år, men bara någon vecka efter Miliams

ettårsdag bestämde han sig för att livet inte var värt att leva och försökte ta sitt liv.

Han satt på psyket i flera veckor innan han tillslut skrevs ut och flyttade tillbaka

till Stockholm, i början av april 2008.  

Jag och Miliam tog flyget upp till Stockholm flera gånger det året. Ett par av gångerna

bodde vi hos Daniels mamma och ett par gånger hos min bror. Varje gång 

berättade vi för Daniel att vi var där och frågade om han inte ville träffa Miliam. 

EN av gångerna kom han till sin mamma, efter mycket tjat från både mig och henne.

Bara det att han kom dit vid ett på natten, packad, natten innan vi skulle åka hem.

Miliam träffade honom således ca 6 timmar på dagen innan det var dags att ta flyget hem.

 

Till skillnad från Daniel så har min man funnits där för Miliam sen första gången de

träffades- 5 April 2008. Han har sett Miliam som sin och behandlat honom därefter.

Bara några månader efter att vi blivit ett par så började Miliam kalla min man för pappa.

Inte för att vi påverkade det på något sätt, utan för att han såg sina kompisar på dagis

kalla den där mansgestalten i sina liv för pappa.

Jag avskyr Miliams biologiska pappa och pratar inte gärna om honom. Vilket betyder

att Miliam inte vet att han existerar. Miliam tror att min man är hans pappa.

Från början var väl inte planen att det skulle bli så, min plan var ju såklart att Miliam 

skulle få ha en relation med sin biologiska pappa och även farmor, annars hade jag ju

inte åkt upp till Stockholm flera gånger det året. Men ingen av dem visade något intresse..

och det rann ut i sanden.

 

Det var något jag började tänka på 2009. Att jag vill göra allt för att Miliam ska få bo med

sin familj oavsett vad som händer i framtiden.

Det första som kom upp i huvudet var adoption..

Daniel ville ju så uppenbart inte vara pappa ändå. 

Detta sa jag till honom och han höll med. Han skulle skriva under adoptionspapprena sa han.

Men för att få adotera i Sverige, eller åtminstone styvbarnsadoptera, så måste man vara gift.

 

Nu kommer jag till det som jag egentligen ville få detta inlägget att handla om (men det blev 

om Miliam istället).

Att gifta sig är för mig en enormt stor grej!
Många säger- ja men att skaffa barn är mycket större, har ni gjort det så kan ni ju gifta er med.

Det är ju inget.. man kan ju alltid skilja sig om det inte håller.

Det är som att säga- äsch vi kör utan preventilmedel, man kan ju alltid göra abort om det nu tar sig.
Jag vill inte gifta mig med den inställningen! 
Gifter jag mig så gör jag det med inställningen att det ska hålla för resten av livet!

Jag kan inte för allt i världen förstå hur folk kan gå och gifta sig bara sådär... sen skiljer de sig

inom ett par år. Jag tycket inte det är ok.

Visst.. man kan inte alltid styra framtiden. Det köper jag.. men alltså jag kan räkna upp hur många

som helst som skiljt sig ett par år in i äktenskapet.

Man kan inte säga "har man skaffat barn kan man gott gifta sig med, att skaffa barn är mycket 

större!". För barnen inns alltid där. Ett barn ångrar man inte. Man kommer alltid att älska sin barn

mer än någonting annat. Men man kan ångra ett giftemål.

Därför vill jag vara helt hundra på att jag vill spendera resten av mitt liv med personen innan jag

gifter mig.

Trots det så "lyckades" personalen på Miliams avdelning på dagis att överala oss till att vi skulle

gifta oss, för Miliams skull. En månad efter att de propagerat för att vi skulle gifta oss så stod vi

där i rådhuset med finkläder, blommor, ringar och vittnen.

Det skedde halvt i hemlighet.. först kvällen innan ringde vi runt och berättade "imorgon gifter vi oss".

På min födelsedag, den 22 november 2009.

Jag ångrar mig inte. Inte alls. Inte en sekund! 

Vi har varit gifta i över tre år och jag hoppas på många år till. Helst livet ut!

Men som sagt, jag kan räkna upp flera stycken som skiljt sig efter bara något år.

Jag tycker det är så fruktansvärt sorgligt. 

Äktenskap är något man ska ta på allvar. ♥

 

 

Allting tar så mycket längre tid än vad man tror.

Vi tycker själva att vi kommit in i allt rätt bra, åminstone nu när vi är hemma bägge,

men egentligen har vi nog inte det så bra som vi tror.

Ska vi iväg någonstans så kommer vi alltid minst en halvtimme sent. Efter snart två

månader har vi fortfarande inte lärt oss att vi bör göra oss iordning minst en halvtimme

innan vi ska åka. Lägenheten är ofta kaos hemma.. men på den punkten kan jag helt

ärligt säga är makens fel. Jag håller faktiskt i ordning! Men tar jag sovmorgon

eller går ut lite ensam så är det kaos när jag kommer hem igen.

Matrutinerna har inte riktigt infunnit sig de heller.. det blir mycket halvfabrikat, som korv

eller pyttipanna, och de dagar då jag ätit mer än en gång under dagen kan jag nog

räkna på en hand.

Men det har inte gått så lång tid än.. vi kommer nog in i allt så småningom.

 

Det som skrämmer mig mest är det faktum att maken börjar jobba igen om 10 dagar.

Jag vet ärligt talat inte om jag kommer klara av vardagen utan honom hemma! 

Han drar ett otroligt tungt strå här hemma.. han låter mig få sovmorgon så länge jag vill

och behöver, varje dag, medan han tar hand om de tre stora (sen ser det ju ut som kaos,

men man kan inte begära för mkt ;)). Han tar hand om lunchen många dagar, han ställer

gärna upp och tar hand om barnen så jag får egentid (typ när jag tränar) osv.. han är 

guld värd min man! Hur ska jag fixa det utan honom?

 

Igår var vi iväg i stort sett hela dagen.. vid tolv var det barnkalas hemma hos Kevin för de två

stora och mig, när det var slut vid tre bar det vidare till makens jobbarkompis och hans sambo

i Asarum. Där vi tillbringade resten av kvällen. Trevligt! :)

Idag vet i tusan vad som sker.. hade velat hitta på något men jag vet inte vad.. och maken

är trött o sleten så han orkar inget. Trist.. storhandla är något vi hade behövt göra iallafall.

Tänk om jag hade haft körkort.. vad enkel storhandlig/veckohandling hade varit då. För då

hade jag kunnat åka själv. Nu måste vi åka hela familjen, alternativt skriva inköpslista så 

maken kan handla. Men då brukar han alltid komma hem utan ganska många varor för att

han inte hittat dem, inte vet vad det är för något eller för att de är "slut".