31 Oktober

Foglossningen igår kväll var inte att leka med. Jag kunde inte röra mig i soffan
och jag kunde inte riktigt gå själv in till sängen.
Jag är väldigt emot starka mediciner och smärtlindring när man är gravid och 
när man föder barn. Jag tror inte att det kan vara bra för barnet/barnen alls så
därför väljer jag att avstå sånt och har hellre ont.. men alltså, igår var jag tvungen
att ta av citodonen jag fick utskrivet för smärtan. Annars hade jag inte kunnat sova
en blund under natten. Det tog dock flera timmar innan jag kände att de hjälpt något.
Idag är det bättre, men jag är absolut inte helt smärtfri.. hade tänkt städa lite idag,
men vet i tusan om det är en bra idé.Vi får se hur jag gör.. man mår inte så bra av
att vara i ett stökigt hem heller. Tvätten är iallafall påbörjad för det var två nerkissade
sängar här imorse. Lillan somnade vid halv sex igår så det gick för många timmar
för henne utan toabesök och Isabella hade slitit av sig blöjan.
 
Barnen kom hem en timme tidigare igår. Isabella hade fått lite feber, så jag har 
henne hemma idag.. i lugn och ro medan de större är på dagis.
Men så kände jag nyss i hennes mun och hon har två kindtänder som håller på att
spricka igenom. De är halvt ute, men det är endel kvar som ska spricka så jag antar 
att det är det som är orsaken till febern.. som idag är puts borta.
 
Man märker stor skillnad på Isabella nu efter att hon börjat på dagis. Hon är en helt
annan unge! Glad har hon alltid varit, men nu går hon runt och "pratar" hela tiden,
är superglad och leker jättebra med leksakerna och med andra barn. Hittar hon en
penna så tar hon den i handen och visar att hon förstår hur den fungerar och hon
försöker äta med gaffeln själv. Visst, det går kanske inte jättebra, fingrarna får fortfarande
hjälpa endel, men hon försöker bäst hon kan o hon är envis! :) 
Macka, hamburgare, frukt.. ja sådan mat man håller i handen är hon nästan bättre 
på att äta utan kladd än vad Lillan är. ;) Och så kan hon springa både inne och ute, med
skor/stövlar och utan och hon klättrar på precis allt! Upp på tvbänken, upp i soffan,
på bord och stolar. Ja.. överallt! Gud vad de utvecklas fort de där små! :)
 

30 Oktober

Inatt har jag sovit bättre än på länge. Har inte vaknat en enda gång förrän runt
halv sex när Miliam kom in och ville lägga sig jämte mig. Skönt som tusan! :)
Däremot har jag en tendens till att fortsätta vara vaken efter att make och barn 
åkt vid halv sju.. hade jag varit smart så hade jag gått och lagt mig, men lagom 
till jag känner mig klar på morgonen så är klockan oftast för mkt för det..
 
Idag har jag varit hos barnmorskan.
Nu är mitt sf- mått en cm större än det någonsin varit tidigare.. dvs 37cm. Galet! 
Jag förklarade mina tankar kring snitt och att jag vill ha min tid bokad så fort som 
möjligt så att jag kan få känna mig trygg. Efter att ha klagat och fått tårar i ögonen 
flera gånger så verkade barnmorskan förstå att jag menar allvar och inte bara är en
jävla klagoröv. Så hon bokade in mig till läkaren på måndag för att prata snitt och få
en tid bokad. Nu hoppas jag att den läkaren har samma förståelse för hur jag känner
och tänker! Tänk... om en vecka har jag kanske ett nytt "sistadatum".
Jag är iallafall ganska så jättesäker på att jag är fembarnsmamma inom en månad! 
 
 

Isabella Turtle Alexandra 110721

 

Klockan 05.13 den 21 juli 2011 föddes vårt tredje barn,
Isabella Turtle Alexandra Svensson!
Hon var 48,5 cm lång och vägde 2890 gram.
 
Vid 2 på natten (mellan den 20-21/7 2011), 22 dagar tidigare än beräknat, vaknade jag av
att jag behövde gå på toa och ungefär en kvart senare började jag känna av värkar.
De var rätt starka med en gång och jag tyckte de kom väldigt tätt så jag bestämde direkt att jag
skulle börja klocka dem. De kom med 1½ minuts mellanrum.
 
Vid 02.40 väckte jag Jonas o sa till honom att hålla mig sällskap så att han skulle vakna till OM
det var så att vi skulle behöva åka in till förlossningen.
Redan tio minuter senare kände jag att det nog var lika bra att ringa hem mamma till oss,
men först ville jag gå och kissa. När jag torkade mig så var pappret fullt av blod och jag förstod att
det faktiskt var allvar (jag höll på att öppnas) så jag gick ut och ringde mamma direkt o bad henne
komma- Efter det ringde jag förlossningen som sa att vi var välkomna in.
 
Klockan 03.15, ungefär, så kom min mamma.. jag o Jonas stod färdigpackade i dörröppningen
och bilen var redan framkörd så det var bara att hoppa in o bege oss, men först var vi tvungna att tanka.
 
Prick klockan 04.00 parkerade vi bilen på förlossningen/akutens parkering i karlskrona och
klockan 04.07 skrevs vi in. Statusen vid inskrivningen löd:
Högervänt huvud fixerat i bäckeningången, cervix utplånad, modermunnen öppen 7 cm,
fosterljud: 132 slag/minut.
 
Klockan 04.30 tyckte jag att det gjorde olidligt ont och barnmorskan frågade mig om jag ville ha
någon smärtlindring. Hon tyckte lustgas men det tyckte inte jag, kände med en gång att jag inte skulle
klara lustgas denna gången utan att kräkas. Istället bad jag om att få akupunktur.
Klockan 04.45 satte de nålarna (en i pannan, en mitt på huvudet och en i var hand), de satte även fast 
TENS- elektroder på min mage. 
Nålarna hjälpte inte alls så efter ca 10 minuter tog de bort dem, däremot tyckte jag att andningen
fungerade hur bra som helst och att det var superskönt med TENS även om det var väldigt jobbigt att
själv ta hand om inställningarna av den mitt i det överjävliga värkarbetet.
 
Vid 05.05 ungefär började jag känna hur det tryckte på o sa då till Jonas att bebisen var påväg, han
tryckte frenetiskt på larmknappen och runt 05.10 var personalen i rummet och jag började krysta.
Vattnet gick direkt och klockan 05.13 föddes vårt tredje barn, en dotter! 
Jag sprack ingenting o mådde relativt bra direkt efter förlossningen, efter någon timme gick jag in och
duschade av mig förlossningen och vid 9 fick vi komma upp på bb. :)

Michelle Snövit Alexandra 091027

 
Klockan 01.06 den 27 Oktober 2009 föddes Miliams lillasyster,
Michelle Snövit Alexandra Svensson!
Hon var 49 cm lång och vägde 3245 gram.

Runt 8.30 på morgonen den 26 oktober, tre dagar tidigare än beräknat, började jag att få värkar. 
De kom direkt regelbundet, men de var inte speciellt starka.
Vid 10-tiden började jag att klocka dem och de kom då med ungefär 8 minuters intervall.
Vid halv elva kom Kim hem till oss med fralle-frukost.. vi åt, pratade lite skit och bestämde oss
sen för att fortsätta klocka värkar, efter ett par timmar kom även Anna och gjorde oss sällskap.
Vid tretiden kom även min mamma. 
Två gånger ringde jag förlossningen med ett par timmars mellanrum, de tyckte inte att jag
skulle vänta allt för länge med att komma in eftersom att jag var omföderska. Så vid fem bestämde
vi oss för att köra in. Min mamma körde bort till dagis för att hämta Miliam och vi satte oss i bilen
mot karlskrona (släppte först av Kim i svängsta). 
Innan vi körde till förlossningen så gjorde vi ett stop på mcdonken, Jonas var rädd att det skulle ta
lång tid och att han skulle hinna bli hungrig. Man har ju hört om att pappan inte får något att äta på
förlossningen utan att det bara är mamman de serverar.

Vid sju var vi inne på förlossningen, de körde en ctg-kurva och gjorde en undersökning som
visade att jag hade ett par cm kvar på livmodertappen, men hon fick in två fingrar i den så nog
var det på gång! Därför gjorde hon en hinnsvepning på mig för att skynda på det lite. Men det kunde
ta tid ändå sa hon.. allt från någon timme till ett par dagar så vi fick rådet att antingen ta oss en
promenad på stan eller köra hem och vila. Vi bestämde oss för att åka hem.
Vi packade ihop oss i bilen igen och började köra hemmåt.
När vi närmade oss city gross i karlskrona så tyckte jag värkarna började göra lite ondare därför
bad jag Jonas att stanna till så kunde vi ju gå därinne lite och kolla leksakerna och sådär..
inne i affären började värkarna komma tätare och göra ännu lite ondare.
Vi gick därinne i någon timme, köpte en present till Miliam från bebisen och godis till oss.
Sen bestämde vi oss för att det nog var bäst att åka in till stan för en promenad trots allt, jag orkade verkligen inte sitta i bilen hela vägen till karlshamn med de värkarna.
Vi gick en runda i mörkret på stan i ungefär en- två timmar och ringde sen till förlossningen på nytt,
de tyckte vi skulle komma in.

Vi körde direkt bort och var framme 21.45, de började med att köra ännu en ctg-kurva och göra en
undersökning. Det visade att jag hade hunnit öppnas hela 4 cm och hade mkt regelbundna värkar,
bebisen hade nu fixerat sig i bäckeningången, så denna gången blev vi inskrivna och det bestämdes
att vi inte skulle komma därifrån utan en liten bebis :D.

Vid 22.20 flyttade vi oss in i en förlossningssal där vi fördrev tiden genom att prata, prata, prata..
Jonas satt på msn under tiden och jag ringde ett par samtal till mamma, martina och Kim.
 
Vid 23.30 kom barnmorskan in igen och gjorde en undersökning,- jag hade inte öppnats mer och
därför tog hon vattnet i värkförstärkande syfte. Vilket hjälpte med en gång, och vid 23.35 började jag
andas lustgas.
Vid tolv gjordes nästa ctg-kurva och efter den gjordes en undersökning (00.25), ctgn var helt perfekt
och jag var nu öppen 5 cm.
10 minuter efter att barnmorskan lämnat rummet så började värkarna göra olidligt ont och lustgasen
hjälpte inte längre. Jag började även känna hur det började trycka på neråt så Jonas fick ringa efter
barnmorskan igen. Först kom sköterskan men hon gjorde inget, hon frågade bara vad vi ville och
när jag sa att det hade börjat trycka på så gick hon efter barnmorskan.
Det verkade som att de inte trodde det kunde vara på g redan eftersom jag bara var öppen 5 cm, för
tio minuter sen.
Vid 00.50-55 så kom barnmorskan in, och vid 00.59 hade jag lyckats komma upp i förlossningssängen
och hon kunde göra en undersökning. Jag var nu öppen nio cm och det var dags att börja krysta.
Sex minuter senare fick jag upp vår dotter på bröstet.

Jag fick inte själv välja hur jag skulle föda henne. Jag hade velat göra det i samma flställning som med
Miliam, men denna gången var jag "tvungen" att ha benen i en såndär gynställning. Det var fruktansvärt..
jag kände mig så fastlåst!
Lillflickan föddes i framstupa kronbjudning och skrek med en gång. :) Hon var helt perfekt!
 
Vid tio över ett bad jag om att få krysta ut resterande mojs som var i magen eftersom jag ville bli klar
och bara kunna njuta, och 00.13 var moderkakan ute.
De började sy och ordna, under tiden vägde, mätte och klädde de på Michelle.

Vid 01.40 var de klara och vi blev då lämnade sjävla i rummet jag, Jonas och Michelle.
Vi bara myste tillsammans i ett par timmar, sen fick vi in grattisfikat som vi smaskade lite på.
Michelle fick även ligga till bröstet en stund och hon använde rätt sugteknik på en gång! :)
Vid 03.20 kollade de till oss igen. Jag hade då varit på toa vilket de tyckte var superbra och jag bad om
att få duscha vilket var helt okej!
Efter jag duschat och kom in i rummet igen så låg Jonas och lillflickan och sov. :)
Jag väckte till Jonas lite och sen somnade vi alla tre, jag och Michelle i sängen och Jonas i en
obekväm fotölj.
Vid fem fick vi komma upp på bb.. och vid halv sex hade vi kommit iordning där och lyckades somna
för ett par timmar. Redan vid lite över sju var vi uppe igen :).
 
Denna förlossningen upplevde jag som värre än den jag hade med Miliam. 
Jag tyckte denna förlossningen var mycket mer intensiv de sista timmarna
och den gjorde mycket ondare.
Sen att jag inte själv fick välja förlossningsställning drog ner min upplevelse
väldigt mycket. Att föda i gynställning är inget jag skulle vilja göra om!
 
 
 
 

Leo Maximiliam Alexander 070209

 

Klockan 23.08 den 9 februari 2007 föddes min förstfödde son,
Leo Maximiliam Alexander Svensson!
Han var 50 cm lång och vägde 3160 gram.
 
 
Kvart i åtta på morgonen den nionde februari 2007 så gick vattnet, två dagar tidigare
än beräknat, då hade jag haft oregelbundna (nästan icke- kännbara) värkar i ett dygn.
Jag ringde mina föräldrar för att "förvana", sen ringde jag till förlossningen som bad mig
vänta någon timme och sen ringa tillbaka igen för att se om värkarna skulle komma igång
mer. Jag ringde tillbaka till mina föräldrar igen, men de struntade helt och hållet i vad
förlolssningspersonalen sa, de tyckte vi skulle åka in ändå och efter en kvart stod de utanför 
min dörr.
 
Klockan nio var vi inne på förlossningen i Karlskrona.
Då hade jag lite starkare värkar, men inte så att det gjorde fruktansvärt ont.
De undersökte mig och jag var inte öppen någonting då så de skickade ut oss att gå
en runda på stan och sen komma tillbaka runt tretiden.. det var hur jobbigt som helst att
gå omkting med värkar men jag försökte stå ut. Efter att vi varit i stan och sedan ätit lunch
på sjukhuset så gick vi tillbka till förlossningen. Då tyckte jag att värkarna gjorde jätteont
så jag blev undersökt, då var jag öppen 3cm, sen fick jag lägga mig i badkaret en stund.
Jag tyckte inte att badet hjälpte speciellt mycket så jag gick upp ganska snabbt igen.
När jag gått upp så fick vi gå in i ett förlossningsrum och hon undersökte mig igen, men
jag hade inte öppnats mer.
Efter en stund tyckte jag att det gjorde ännu ondare och de kopplade då på en TNS apparat.
Sen fick vi bara ligga och vänta.. tillslut tyckte jag att det gjorde så ont att jag bara ville ha
all bedövning som fanns.. men de sa att det inte gick att sätta någon bedövning eftersom
att jag inte öppnats mer än 3cm.. så istället fick jag lustgas. Jag använde denna lustgasen
i ca 3 timmar men sen tyckte jag att det bara gjorde ondare när jag använde den så att jag
kastade bort masken och sen tog jag inte mer av det.
Då hade jag så himla ont så jag visste inte vad jag skulle ta vägen, jag låg och bad mamma
att hjälpa mig för det kändes som att jag inte skulle överleva hela förlossningen och så
bad jag barnmorskorna att stoppa det hela för jag varken ville eller orkade mer.
 
 
Efter en eller två timmar sa sköterskan att de skulle ge mig en spruta för att pausa upp
förlossningen så att jag kunde sova en stund, sen skulle de sätta igång det igen nästa dag.
När de satt sprutan var klockan halv tio på kvällen, min pappa valde att han skulle åka hem för
o sova lite och sedan komma igen på morgonen dagen efter.
Daniel ville också sova hemma så han följde med, men min mamma stannade kvar hos mig.
 
Ungefär en- en och en halv timme senare så kände jag att det var kris, jag var TVUNGEN att gå
på toaletten.. jag sa det till barnmorskan och då sa hon att jag inte fick gå på toa utan hon var
tungen att undersöka mig först OM det skulle vara så att bebisen faktiskt var påväg.
Jag blev skitarg och rädd att jag skulle bajsa på mig men tillslut så gick jag med på att undersökas
först.
Barnmorskan sa att det var förlossning på gång och att jag var öppen 7 cm.. jag började krysta och
23.08 så var han ute, en pojk som var 50 cm lång och vägde 3160 gram, känslan
av att se honom för första gången och att få upp honom på magen var obeskrivlig!
Det var den lyckligaste dagen i mitt liv!
 
Jag tyckte att värkarna gjorde sjukt ont och jag har aldrig haft så ont innan i hela mitt
liv. Men när krystvärkarna kom och jag fick börja krysta så kändes det som en befrielse.
Jag tyckte det var urskönt att få hjälpa till.
Under tiden jag födde honom så hade jag ingen bedövning alls, men det var ändå
inte så hemskt som jag trodde det skulle vara. :)
 
 

29 uppdatering

"Jag har bara ont i örat på natten."- så sa Miliam till mig i bilen när jag
frågade honom hur det kändes med örat. Anledningen till att han sa så
är för att han inte vill vara hemma från dagis. Det är ju mycket roligare 
där än hemma med en trött, irriterad och tråkig mamma som har ont 
överallt. 
Det jobbiga är bara att jag inte vet om han faktiskt visst har ont eller om
han inte har det. Fast när jag tänker efter så borde det ju absolut märkas
på honom om han skulle ha en ordentlig öroninflammation..
 
Idag har jag gosat bebis halva dagen. Helt fantastiskt mysigt och underbart!
Så himla fort man glömmer..! Nu längtar jag mer än någonsin!! 

Han var så liten, så liten! Ändå var han större viktmässigt än vad någon av
mina varit som nyfödda. Man glömmer så himla fort!
Isabella har ju varit så liten.. ända tills idag. Gud vad stor hon blev jämte 
denna lille bebis! ♥
Jag känner mig taggad! Nu vill jag föda barn!!
Men det är ju just det.. jag vill föda barn. Inte "operera" ut dem. Så det bästa
är väl kanske att de stannar ett par veckor till och jag ger lilla ettan en chans
att vända upp rumpan o ner med huvudet. Men otålig är jag!
Samtidigt sitter jag och tänker..att om en månad, då är det bara två veckor kvar till bf.
Om de inte redan är födda då så lär de födas precis vilken sekund som helst.
För en månad sen då var jag hemma på permission från sjukhuset och hade
tillbringat någon timme på bytardagen i mörrum. Den där bytardagen då jag 
fyndade en massa fint till Lillan. Inte känns det som en månad sen..?
Med andra ord så kommer bebisarna vara här fortare än vad jag anar!  :)
 
Imorgon ska jag till barnmorskan. Sist jag var hos henne sa hon att ettan låg 
ofixerad med huvudet neråt.. men hon hade fel. Ultraljudet några dagar senare
visade att den låg i säte. Det ska bli himla spännande att se vad hon säger imorgon.
Jag vet att ettan fortfarande ligger kvar i säte. Jag känner hur den leker med tårna 
och fötterna vid utgången och hur den sparkar mot fogar och nerver flera gånger 
om dagen. Senast för en halvtimme sen.
Nästa onsdag ska jag på det tredje tillväxtultraljudet.. om den ligger kvar i säte vid 
den tidpunkten så vill jag få en tid för snitt inbokad. Vill få en tid i handen så snart
som möjligt om jag kommer bli tvungen till det.. för jag vill kunna förbereda mig så
mycket det bara går inför den dagen och det är enklast att göra det om man vet när 
dagen kommer ske. Sen vill jag helst att snittiden ska läggas i vecka 37+. Dvs om ca
fyra veckor.. veckan efter min födelsedag/ vår bröllopsdag. För innan vecka 37+ kommer
de inte boka in mig och längre än så orkar jag inte gå gravid. 
Jag har känt av foglossningen sen vecka 8-9, haft otroligt ont av den i fyra veckor, 
haft sammandragningar och förvärkar i över 6 veckor, har inte kunnat sova mer än
(knappt) halva nätter på över en vecka, mått smådåligt psykiskt pga all stess i över
två månader, har tre småbarn hemma som jag inte kan ta hand om själv längre stunder.
Ja... listan kan göras lång. Läkaren måste ju bara ta hänsyn till detta och ha lite förståelse.
Jag hoppas det iallafall.
Ska prata med barnmorskan om det imorgon med och se vad hon säger..
 
Nu ska jag och min halsbränna gå och lägga oss för att sova och sniffa in
sköljmedelsdoften från de nytvättade kläderna som jag hängde upp på torkning i
sovrummet för en stund sen.
Jag har ju en tendens att "crava" tvättmedels- och sköljmedelsdoft när jag är gravid..
och sköljmedlet jag köpte igår luktar helt gudomligt! ;)

29 Oktober

Barnen har sovit dåligt inatt. Är rädd att de håller på att bli sjuka.
Miliam vaknade och grät ett par gånger sent igårkväll, när vi frågade
varför han var ledsen så sa han att han inte visste och sen somnade 
han om. Efter honom så började Isabella gråta flera gånger men även
hon somnade om tillslut.
Vid fyra- tiden inatt kom Miliam in och la sig jämte mig.. han hade ont i 
sitt öra sa han. Så jag gissar att det kanske är en begynnande öron-
inflammation. Det skrämmer mig.. jag är livräd när det gäller hans öron.
Han har endast haft öroninflammation en gång tidigare, då var han ca 15
månader och vi åkte ända till akuten i karlskrona med honom. Så nojig 
är jag. Varför? Jo för att Maximiliam är född döv på vänster öra och eftersom
en allvarlig öroninflammation kan leda till hörselnedsättning så är jag livrädd
att hans friska öra ska drabbas av det.
Han sa dock på morgonen att örat var bättre och att han inte hade så ont 
längre. Så han fick gå till dagis, precis som sina systrar, så får vi se om det 
blivit värre när han kommer hem i eftermiddag.
 
Jag har tillbringat förmiddagen i soffan, tillsammans med foglossningen 
som är helt åt helvete fruktansvärd. Nu vet jag hur de som verkligen har jätteont
av det under graviditeten känner. Har alltid tyckt det verkar som att endel folk
överdriver lite, men nej.. det tror jag inte de gör längre. Man kan verkligen ha
riktigt jävla ont i fogarna när man är gravid.
Men nu ska jag försöka förflytta mig ut i badrummet för att göra mig i ordning.. om 
en timme hade jag tänkt ta bussen till svängsta för bebismys och frallelunch. ♥ :)

Tvillingmagen (vecka 33+3)

 
Bilderna är tagna av Mia Mäkinen.
Snodde dem från hennes blogg och facebook. :)

28 Oktober

Idag har vi inte gjort mycket. Eller jag har inte gjort mycket.
Steg upp, gjorde oss (läs mig) i ordning och sen skjutsade maken
hem mig till min styvkusin medans de for vidare hem till hans mamma.
Jag och Mia har åkt runt till flera olika ställen för att ta lite bilder på 
mamma valross (mig).. superskönt att komma hemifrån, skoj att föreviga
den där magen på bild (om några dagar eller veckor kan det vara försent)
och härligt att få prata av sig lite! :D 

Efteråt kom make o barn och hämtade mig igen, vi for hem och jag gick och
la mig för att sova ett par timmar (igår var kom vi i säng sent och idag vaknade
vi ganska tidigt vilket inte är det ultimata för en gravidosaurus). Vaknade nyss.
Som jag sa.. idag har jag inte gjort mycket.
Lägeheten ser förjävlig ut, som alltid när jag lämnat maken själv med barnen,
men det åtgärdar jag imorgon när jag är hemma själv. :)
Imorgon ska jag även ta mig till svängsta var det tänkt.. jag ska gosa bebis! 
 
Nu väntar jag spänt på resutatet av dagen, några fina bilder blev det garanterat,
barnen städar sina rum och jag ska gå och hänga upp den där tvätten som 
jag tvättat om två gånger bara för att jag inte orkat hänga upp den direkt när maskinen
varit klar. ;)

27 Oktober uppdatering

Hur spenderade vi gårdagen nu då? 
Lillan vaknade tidigt och dagen började med paketöppning, 
blåsa ut ljus och äta kladdmuffins och bygga ihop nya sparkcykeln. :)
Efter det var jag så dum så jag övergav familjen en stund för att gå upp
till långlördagsloppisen. Vi skulle nämligen iväg under kvällen, jag hade
inget att ta på mig och jag hade sett att det var en som skulle sälja fina
mammakläder däruppe. Hittade en kanonfin lila/svart mammaklänning. 
 
 
Efter loppisen följde jag med mamma vidare till olofström för ytterligare en
loppis. Där fyndade jag en massa bebiskläder. Och til sist for vi till Pukavik
där make och barn mötte upp oss för frallefika. 
Barnen fick leka av sig en stund hos mormor och morfar, sen åkte vi hem igen.
Vi gjorde oss i ordning och vid fem kom min mamma hit för barnpassning
medan jag och maken begav oss till Eriksberg för middag. :D
 
 
Där har ni menyn på vad vi fick till middag. Har ni inte ätit på Eriksberg så 
är det definitivt något jag rekommenderar! Helt fantastiskt god mat! 
Jag som inte äter fisk och skaldjur fick lite annorlunda förrätt.. lite mer 
lufttorkad skinka, rökt viltkorv och blomkålsrilette gissar jag att det var jag fick.
Det var iallafall vad jag tyckte det smakade. :) 
Köttet var rätt blodigt, så jag är glad att jag bad om välstekt. Det bad dock inte 
min man om så han tyckte väl inte maten var någon höjdare direkt. :P
Men så är min man en pizzamänniksa också.. jag är mer en "matmänniska". ;)

Vi hade en otroligt trevlig kväll på Eriksberg! Dock fick vi stå upp och "mingla" i två
timmar innan vi äntligen fick komma upp och sätta oss i matsalen. Detta märkte
jag av något otroligt då det tryckte på neråt i magen och kändes väldigt "tungt" och
ryggen värkte något otroligt under kvällen. 
Jag kan nästan svära på att livmodertappen påverkades av det, förvärkarna är
definitivt märkbara, så nu blir det att ta det lugnt hela veckan så att jag åtminstone
hinner gå in i vecka 34+ (på torsdag) innan bebisarna bestämmer sig för att komma.

27 Oktober

 
Idag fyller vår älskade stora tjej 3 år!! 
Klockan är inte mer än nio, men vi har redan hunnit med att blåsa ut ljus,
äta kladdmuffins med vit chokladmousse, öppna paket och sminka Lillan med 
nya barnsminket. :) 

Nu ska vi kalasa och tillägna denna dagen åt barnen, ända fram till klockan fem
då jag och maken ger oss iväg för en sista måltid utan barnen för de närmsta typ
15 åren. 
Som jag nämnt innan så firar Jeppssons 75 år och det firar de genom att bjuda 
alla anställda med respektive på trerätters på Eriksberg. :)
 

26 Oktober

 
För tre år sen satt jag hemma med värkar vid denna tiden. Inga regelbundna,
starka värkar... men de kom emellanåt och de kändes. Det var förlossningsvärkar.
Imorgon, eller rättare sagt klockan 01.06 inatt, fyller vår stora tjej hela tre år!
Det är helt galet hur fort tiden går egentligen.. det känns ju inte som det var alls
länge sen hon bara var en liten bebis.
 
  
 
Planen var ju att överraska med halloweenmys imorgon. Men jag har ändrat mig..
var inom på netto i veckan och där hittade jag en massa fina grejer till cupcakes.
Rosa, fina saker.. så istället för läskiga halloweenkakor blir det prinsesscupcakes. :)
 
Vi har en present kvar att köpa åt henne, ska även köpa en present åt min brorson
som ska ha kalas i helgen. Så efter att maken slutat jobbet och barnen kommit hem
från dagis så far vi iväg en runda. :)
Fram till dess är det lite tvätt och städ som ska tas om hand, efter att ha sovit bort 
halva förmiddagen i soffan... underbart skönt att äntligen få sova! :)
 

25 Oktober

Äntligen tog jag tag i åtminstone en liten del av tjejernas säng! :D
Det är fortfarande en hel del som återstår.. tre reglar (som ska vara på nederdelen)
ska målas vita, plywoodskivor till nederdelen ska köpas, skäras till, målas och 
samma tyg som jag idag limmat upp på överdelen ska limmas på, på nederdelen.
Fy fanken så tjusigt det kommer bli när det är klart! 
Nu har jag superdupermycket motivation till att färdigställa sängen.. nu när jag vet 
ungefär hur det kommer se ut efter att ha ordnat övervåningen! :D
MYCKET finare än de där tråkiga, fula, pojkiga, blå sidorna som var från början! 
Kortsidan ser lite "blackig" ut, men det är den inte.. det är bara som
tapetlimmet inte torkat ordentligt ännu. :)
 
Förutom att fixa detta så har jag tvättat sängkläder och städat lite.. med andra ord, 
tagit det himla lugnt. Jag har huvudvärk och otroligt ont i ryggen.
Det har lossnat en hel del av slemproppen under dagen, dock utan blod men det
ändrar inte det faktum att det känns som en förlossning är närstående.
Jag menar.. jag hade otroligt mkt sammandragningar och några onda värkar för 
ett par dagar sen och nu har slemproppen börjat lossna igen. Det lossnade ju även 
delar av den då när jag blev inlagd. Plus att magen kört igång.
Jag tror inte att jag kommer föda denna veckan, inte heller nästa.. men jag tror inte 
att jag kommer gå tiden ut! 
Jag tror att jag både kommer hinna fira bröllopsdag och hinna se twilight den 13e,
innan bebbarna bestämmer sig för att komma ut. Men sen hoppas jag inte att de vill
stanna kvar längre.. och jag tror inte de kommer göra det heller.
Jag tror att de kommer i vecka 36+0, dvs den 15 november, om exakt 3 veckor! 
Åtminstone kommer de innan jag påbörjar vecka 37! Det måste de göra! :P

24 Oktober uppdatering

Dagen blev liite bättre när jag fick ett sms om att kläd- och smyckesställningarna 
från Anna och Axel hade kommit! Inte för att jag kan gå och hämta dem själv, men
maken kunde ju köra och göra det efter jobbet. :)

Efter att Miliam frågat mig tre gånger om vi inte kunde ut och gå en runda, snääälla
så gick jag med på det och vi bestämde oss för att gå till makens jobb för en fika
i väntan på att han skulle sluta. Kände att friskluft faktiskt kunde göra gott även för mig,
som idag har haft den där panik-ångest-svårt att andaskänslan som jag hade pga
min höga puls innan och under tiden jag låg inlagd för några veckor sen.
Snälla Emelie slog följe med oss. Jag är så himla mesig nu när jag har så ont och
har haft alla dessa sammandragningar, så jag vågar inte gå någonstans själv med
barnen. Så Emelie erbjöd sig att slå följe till Jeppssons. :)
 
Nu sitter jag framför "halv åtta hos mig".. tjejernas prylar är ihopsatta, ris- och
snitzelmiddagen är i magen och barnen är i säng. 
Lillan har somnat i sin egna säng för sjätte kvällen i rad!!
Efter halv åtta hos mig så ska jag se nya avsnittet av "Pretty little liars" , sen blir det 
tidig sänggång eftersom att jag fortfarande är sådär galet trött efter föregående natt.
 
 

På pappas jobb ♥

Min underbara, stora kille 
 
 
Min underbara, stora tjej ♥
 
Och min fantastiska, lilla tjej ♥

Fembarnsmamman

Jag heter Hanna och är 25 år. Detta är en blogg om mitt liv som fembarnsmamma! ♥