30 Augusti
Innan sommaren så gick ungarna på ett "provisoriskt" dagis 2,3km bort.
Varje morgon åkte vi bussen bort vid halv nio och sen gick jag och
Isabella hem, med ett fikastopp på Jeppssons, och var hemma ca kl. 10.
Nu har nya dagis öppnat, 1,6km hemifrån.. vi går dit vid åtta och går sen
också hem, vi är nu för tiden hemma en hel timme tidigare än förut!
Idag gick vi inom city gross ooch köpte frallor.. var ändå hemma tidigare.
Jag känner mig nästan bortskämd med "egentid". Underbart!
Inatt har Isabella knappt sovit alls.. hon började skrika vid halv tolv och
har sen skrikit minst en gång i timmen, otröstligt.
Tre gånger har jag hämtat upp henne och lagt henne jämte mig i soffan..
men det har fortsatt likadant.
Vi testade blöjbyte och välling.. men nej. Tillslut gick maken in och badade
med henne och la henne sen att sova jämte sig.
Vid sju imorse kom hon utvandrande från sovrummet med världens största
leende och klättrade upp till mig i soffan snabbt som tusan.
Att hon orkar.. ;)
Nu sover hon iallafall och jag tänker göra detsamma fram till de stora barnen
kommer hem. :)
28 Augusti
106 dagar av 280. 15 veckor + en dag kvar av 39 veckor +6 dagar.
Tiden rusar verkligen bara förbi!!
Samtidigt som jag längtar något enormt så är jag livrädd. Rädd för hur
det ska gå, hur det kommer bli, rädd för att helt plötsligt vara fembarnsmamma..
för 6 år sen väntade jag mitt första barn och nu väntar jag nummer 4 och 5.
Jag mätte livmodern idag, måttet blev 29cm.. det är detsamma som i vecka 28-29
med Isabella. Nu är jag i vecka 24+5. Sjukt!
Detta får mig att börja bli stressad för jag vill gärna ha allt klart innan förlossningen.
Med allt så menar jag verkligen allt.. från babystrumpor till syskondispens på dagis.
Därför gick jag idag inom den placeringsansvariges kontor efter att jag lämnat barnen..
jag upplever att jag fick ett otrevligt bemötande av henne utan anledning.
Min fråga till henne var vad som gäller i karlshamn kommun när man får tvillingar.
Jag har nämligen läst och hört att man kan ansöka om att få syskondispens och då
alltså få utöka de 15- timmarna på förskolan under tvillingarnas första månader.
Hon svarade mig att hon inte vet hur det ser ut i karlshamn men att hon inte förstod
varför jag anser att jag skulle behöva ha barnen där fler timmar.
Jo- jag anser att jag vill ha den möjligheten då jag absolut inte har någon aning om
vilket sovmönster våra tvillingar kommer födas med. Risken är rätt stor att de kommer
hålla mig vaken stora delar av nätterna eftersom att det handlar om två bebisar.
Två bebisar som kanske kommer vara helt osynkade.
Vad gäller de TRE stora barnen så VET jag att de sover om nätterna och är vakna på
dagarna. Hur kommer det då gå om tvillingarna är vakna på nätterna?
Jag, liksom alla andra, behöver min sömn för att klara av att vara människa och mamma.
Jag begär inte att jag ska få ha barnen heltid på dagis under hela föräldraledigheten.
Absolut inte! Men jag vill åtminstone ha möjligheten att lämna barnen 25-30 timmar i
veckan under tvillingarnas första 4-6 månader om jag känner att det kommer behövas!
Den placeringsansvarige hade varken tid eller intresse till att lyssna på min förklaring
utan sa bara att hon skulle kolla lite på det och sen meddela in till avdelningen.
På vägen hem insåg jag att hon inte ens frågat mig vad jag heter eller vilken avdelning
mina barn går på så jag antar att jag inte kommer få något svar från henne.
När jag kom hem så ringde jag istället till barnens rektor för att fråga henne om hon vet
något om reglerna kring detta. Hon, till skillnad från den andre, var supertrevlig och
väldigt förstående! Hon visste inte vad som gällde men hon lovade att ta upp det med "de
högre uppsatta" och sen återkomma. Hon frågade efter barnens namn och hon visste
mycket väl vilka mina barn är när jag sa vad de heter. Hon tog också mitt nummer och
lovade att ringa tillbaka sen när hon kollat upp det.
Jag är glad att mina barn hamnat på ett dagis med bra personal, bra rektor och så
underbar miljö! Synd bara att de anställt en placeringsansvarig som inte har kan sätta
sig in i andras situation på ett bättre sätt.. eller som iallafall kan låtsas sätta sig in istället
för att vara rent otrevlig.
26 Augusti
Det har varit en skitbra helg som tyvärr redan är över.
Igår promenerade jag upp till bellevue, här i karlshamn, där jag
mötte upp Kim för att ta en runda på långlördagsloppisen med henne.
En himla massa fynd gjordes, bla en höstjacka och en vinterjacka till
mig själv (bägge från "Didrikssons") för 50 kr stycket, fodrat regnställ,
vanligt regnställ och vinterjacka till Lillan, fleecejacka till Miliam och
mycket mer.
Flickorna i familjen har varit förkylda i ett par dagar, igår morse verkade
det som om de var på väg att bli riktigt dåliga men under eftermiddagen
hade de piggat på sig riktigt bra så vi begav oss en runda till biltema.
Idag har vi tillbringat hela förmiddagen i Ronneby där vi först fyndade
ännu mer på loppis, denna gången en tingelingklänning, fleecejackor till
Miliam och Isabella, massor mammaklädet med mera.
Efter brunnsloppisen körde vi bort till Jeppssons där jag övningskörde i
någon timme, innan vi begav oss vidare hemåt (med mcdonalds-stop).
Barnen sover sen ett par timmar tillbaka och nu är det snart dags för mig också
att sova, men först ska jag se klart filmen på tv och äta upp mina chips. :D
23 Augusti
Promenaden/cyklingen till dagis gick smidigt och helt utan problem,
likaså lämningen. Visst.. Lillan var lite blyg och mammig först och ville
allra helst att jag skulle vara med henne där idag men tillslut släppte hon
min hand och gick in.
Miliam däremot gav en snabb kram och sa sen "hej då" i farten medans han
sprang in i ett av de alla lekrum som nya dagis erbjuder.
Även Isabella hade gärna stannat kvar om hon fått... hon sprang in och gömde
sig bland en massa leksaker och började leka under tiden jag la ner barnens
saker i deras lådor.
Under tiden barnen var på dagis så passade jag och Isabella på att ta en runda
på stan. Först tog vi frallefrukost inne i gallerian och sen gick vi på jakt efter
höstmössor, strumpor och lite kläder till bebisarna i magen.
Mötte även upp Emelie och gick en runda med henne innan det var dags att ta
oss tillbaka till dagis för att hämta hem de stora barnen igen.
Vid det laget kändes det nästan som att mina fogar höll på att ge med sig så det
fick bli bussen tillbaka till dagis.
Väl där fick jag höra en himla massa beröm om Miliam av den "nya" personalen
på hans avdelning (inte ny för mig, men några fröknar har bytt plats mellan
Miliams och Lillans avdelningar.. de går ju inte på samma avd), de sa att de inte
har varit med om ett barn som fått med sig de andra så som han får. Det räcker
med att han sätter sig och ska berätta något så blir de andra barnen som små
ljus och sitter och lyssnar på vad han har att säga. Vad gäller lek så har han en
himla stor fantasi och är jätteduktig på att få igång de andra i olika lekar och så
låter han alla barnen vara med oavsett ålder eller kön. De andra barnen verkar
se upp till honom något enormt(!) men så är han också en av de äldsta på
avdelningen nu efter sommaren.
När jag sa: "Vi ses på tisdag" så svarade fröknarna:
"Inte förrän tisdag? Vi klarar oss inte utan Maximiliam ända till dess!"
Gud vad det värmer i kroppen att höra dessa underbara fröknarna prata så gott
om ens barn! ♥
Vad gäller Lillan så hade det gått jättebra idag. Inte en enda kiss/bajs- olycka,
hon hade lekt jättebra hela förmiddagen och hon hade ätit superbra.
De tyckte att både hon och hennes hår har växt mycket och att hon kändes mycket
större nu än innan sommaren. ♥
Jag har ju inte berättat om graviditeten för de på dagis innan eftersom jag inte var
speciellt långt gången innan sommaren, men nu går det ju inte direkt att dölja längre.
De tyckte det var superhäftigt och grattade så gott! De tyckte också att jag skulle
ta kontakt med barnomsorgschefen och försöka få en tidigare inskolning av Isabella
beviljad och även få det beviljat att ha barnen längre tider på dagis från och med
"så fort som möjligt" eftersom att det är viktigt att jag vilar mycket nu när jag väntar
tvillingar och även för att fogarna inte ska ta alldeles för mycket stryk.
Jag kan ju få en sjukskrivning om jag vill, ska till läkaren nästa vecka och prata om det,
men grejen är ju den att jag aldrig haft något riktigt jobb och därmed står utan ersättning
vid sjukskrivning. Vid föräldraledighet (som jag går på nu för Isabella) så är jag däremot
beviljad ersättning.. inget jag blir rik på, men bättre än att vara nollad!
Dock är det mindre bra för min kropp. Men jag tänkte att jag ska gå inom chefen på tisdag
när jag lämnar barnen, jag har sån tur att hon har sitt kontor på barnens dagis, och se
vad hon säger.
Fröknarna sa att jag skulle stå på mig och tjata, möjligt att även de kan "hjälpa" mig lite.
Sen går jag inom fösäkringskassan efteråt och ser om det finns någon bakdörr in utan att
jag ska behöva gå hemma helt utan pengar.
22 Augusti
Det regnar till och från idag, så inte ens barnen vill ut. Därför har
vi parkerat oss i soffan framför cars 2 nu såhär på eftermiddagen
innan pappan i familjen kommer hem från jobbet.
Känner mig orkeslös, så det har inte blivit någon städning idag mer än
att ett par maskiner tvätt har snurrat, jag antar att det är vädret som gör det.
Det har varit sista veckan av sommarlovet för barnen nu denna veckan.
Så i måndags var vi ute på promenad jag och barnen, slutade med att
vi hamnade på pappans jobb där vi fikade i väntan på att han skulle
sluta för dagen. Sen gick vi till city gross och veckohandlade hela familjen.
Gårdagen spenderade jag i soffan med värk i hela kroppen efter promenaden.
Miliam var ute på gården och lekte medan Lillan och Isabella lekte på rummet.
Det är synd om ungarna när jag är sånhär, ska bli skönt för dem att börja
dagis igen imorgon!
Ja, skönt för mig med förstås.. för då kan jag vila upp mig lite tre dagar i
veckan och förhoppningsvis vara lite roligare och ha mer ork de dagar då
barnen är hemma.
Maken min jobbade över ända till halv nio igår så jag struntade i att laga mat
till mig o barnen och beställde istället hem thai. Eller ja, barnen fick själva
bestämma vad de ville äta igår och de ville ha korv med bröd, eftersom de inte
är sådär jätteglada vid thai. Men att steka några korvar kan ju knappast räknas
som att "laga mat". ;)
Fick besök av Kim och Kevin under kvällningen också.. så barnen fick minsann
leka av sig trots att jag inte orkat sysselsätta dem under dagen. Slutade med att
de somnade som stockar runt åtta på kvällen, alla tre. :)
Nu sover flickorna och jag tänker lägga mig jämte Miliam i soffan och passa på
att kramas o vila lite jag med innan maken kommer hem och det är dags för middag.
Idag serveras det kycklingbiffar, kroketter och rödvinssås med sallad hemma hos oss.:)
19 Augusti
I torsdags var vi på biltema och köpte nya däck till makens cykel, så nu ska
Klockan tre på natten till igår steg vi upp, duschade, gjorde frallor och satte oss
Jag har aldrig varit med om ett så tomt gekås. Underbart!
Klockan 8 var första rundan avklarad och vi gick o tog lite förmiddagsfika.
Maximiliam- inlines, cars ritprojektor, tatueringskit m.m..
Köpte även filtar, kuddar, bebisprylar, godis, vinterkläder till barnen och en del annat.
Vid fem var vi tillbaka i Pukavik där vi åt middag och hämtade hem våra barn igen. :)
Söndag 110812
14 Augusti
det har varit helg och då har jag inte så mycket tid för blogg o dyl eftersom
att det är de dagarna då hela familjen är samlad hemma och kan hitta på saker
tillsammans. :)
I fredags hade jag och barnen tänkt gå bort och fika med pappan på hans jobb,
men jag fick inte tag i honom på mobilen så vi hoppade över det. Man vet ju
aldrig om han har tid för oss för en fika eller inte, så lika bra att skjuta upp till en
annan dag. Barnen ska ju trots allt vara hemma från dagis i två veckor till.
Miliam var ute och lekte på lekplatsen under dagen medan jag och flickorna satt
hemma och såg på film. Efter att pappan kommit hem så gick vi ut och åt pizza,
sen var vi bara hemma resten av kvällen.
I lördags fick vi besök av några vänner mitt på dagen, barnen lekte så det stod
härliga till. Det var leksaker precis överallt lagom till klockan närmade sig fyra
och jag begav mig för att jobba ett par timmar.
Egentligen så skulle jag bara jobba första perioden i sommar (v26-29), men jag
sa till dem innan jag gick hem sista dagen att jag väldigt gärna hoppar in och jobbar
lite extra om det behövs. Det är skönt att komma hemifrån lite samtidigt som det
passar väldigt bra med extrapengar nu när vi snart är 7 i familjen. :)
I söndags fick vi besök av barnens farbror. Vi gick ut på en promenad genom stan
och bort till lekplatsen där vi blev fast i nästan 3 timmar. Sen gick vi hem och åt,
efter maten sprang Miliam ut på lekplatsen nedanför och lekte lite till medan Lillan
och Isabella var helt slut och somnade med en gång.
Kvällen spenderade vi i soffan framför tvn. :)
Igår (måndag) kände jag och barnen att det var dags för en tripp till mina föräldrar
i pukavik. Redan vid halv elva kom min mamma o plockade upp oss, sen lagade vi
mat ihop, barnen lekte i trädgården och inne med bilar o dockskåp, vi gick på
promenad nere vid sommarstugorna, lekte på lekplatsen och jag sen gjorde vi egna
studsbollar innan det var dags att bege sig hemåt. Vi var inte hemma förrän klockan
var närmare halv tio. En riktigt kanondag! :)
Idag känns det nästan som att en hel dag har gått redan, men klockan är bara 12.
Anledningen- jo barnen var ute och lekte som bara den igår och kom sen inte i säng
förrän sent. Tillpå det så valde de att stiga upp vid halv åtta.
De har helt enkelt inte fått ordentligt med sömn. Vilket resulterar i trots från helvetet!
Maximiliam är värst, han har idag spenderat dagen med att leta anledningar till att slå
Lillan, han skriker rätt ut det högsta han kan i frustration när han inte får som han vill,
smäller i dörrar och gnäller och klagar över allt.
Flickorna är inte speciellt farliga idag, men även de är trötta. Lillan har gått runt med
napp och snuttefilt hela dagen och Isabella sover sen någon timme tillbaka.
Jag tänkte att vi skulle gå ut en runda efter lunchen sen så Miliam får köpa något,
till sig och Lillan, i affären för pengarna han fick av mormor och morfar igår och sen
baka en kladdkaka eller något. Kanske vänder hans ilska då.
Maken min ska jobba över så jag hoppas på att det blir en smidig läggning ikväll trots
att han inte är hemma. :)
Varför så stor familj?
Nu kommer väl detta låta som ett försvarstal, men det är inte det som är meningen.
Meningen är att detta ska bli någon slags förklaring till alla med åsikter och frågor..
På ett sätt har vi givetvis valt att bli en stor flerbarnsfamilj,
men det är inget som vi planerat från första början!
Från början såg planen ut som så att jag ville ha två barn. Helst en av varje,
men det är såklart inget man kan styra över.
Mina barn skulle heta Miria och Oliwer hade jag bestämt. Skulle det bli två tjejer
så skulle de få heta Miria och Emmy, men hade det blivit två killar så Oliwer och Elias.
Jag har alltid velat ha barn ungt, har alltid sagt att jag ska ha barn i 18 års-åldern..
när jag närmade mig 16-17 år så ändrade jag mig helt och fullt.
Jag skulle inte ha barn än på ett par år!
Jag hade inget stabilt förhållande och ingen inkomst.. kände mig inte heller fullt mogen
till att bli mamma redan så jag såg till att skydda mig med ppiller, "trionetta 28"..
Trots detta så blev jag ändå gravid som sjuttonåring. Jag valde att behålla barnet.
Efter beslutet att behålla så kände jag mig lättad. Det var definitivt rätt val för mig!
Planen på att få två barn stod kvar, två eller absolut max tre barn men inte än på
flera år! Jag använde nu minipiller, cerazette, som skydd och hoppades att det skulle
funka bättre.
När sonen var runt ett år så träffade jag min nuvarande man. När vi varit tillsammans i
8 månader så kändes det helrätt med syskon så då la jag minipillrena på hyllan.
Två veckor senare fick jag min sista mens.. månaden efter plussade vi.
När flickan var född så började jag ännu en gång skydda mig med cerazette.
Jag har sedan 2006 lidit av magkramper då och då.. smärtan skulle kunna jämföras
med förlossningsvärkar ungefär. Jag har legat inlagd för det, gjort prover, röntgen
och ultraljud men utan att de kommit fram till orsaken.
Ett tag efter att jag fick Lillan så kom läkaren dock fram till att jag hade mycket
vätska i buken, som inte borde vara där så han satte diagnosen- återkommande cystor.
Han sa att en sak som kan göra cystorna värre och vara en orsak till att de
återkommer är mina minipillier. Han tyckte jag skulle sluta med dem och leta efter
andra alternativ till skydd.
Ja la mina piller i oktober och samtidigt bestämde vi att vi skulle göra ett syskonförsök
och ännu en gång blev jag gravid med en gång. Den 21 november fick vi plus på stickan.
Efter att tredje barnet var fött så kände vi att "nu räcker det med barn". Jag pratade med
min barnmorska om vilka alternativ som finns på preventivmedel..
Hormoner kan jag inte tillföra kroppen eftersom att jag inte mår bra av det och
kopparspiral kan jag inte ha pga cystorna. Vi bestämde oss för att använda kondom.
Det ska ju vara det säkraste och bästa alternativet och det kändes bättre än typ pessar.
Till en början funkade detta jättebra! Mensen kom tillbaka efter ca 4-5 månader,
men 9 månader efter förlossningen kom den inte. Jag gjorde ett graviditetstest och ja, ett
starkare plus hade jag knappast kunnat få.
Jag blev alltså gravid (igen) trots kondom!
Kondom ska skydda till 98% om jag inte minns fel och jag är alltså en av de där 2% som
blivit gravida ändå! Ska man skratta eller gråta?
Till en början var jag supernojig och allt annat än glad över graviditeten, men abort
skulle aldrig kunna komma på tal för varesig mig eller min man.
Det är inget alternativ för oss!
I vecka sju gjorde jag ett ultraljud som visade på tvillingar. Helt galet!
Det dröjde ytterligare ett par veckor innan jag började vänja mig vid tanken och se fram
emot det. Nu, i vecka 22, är jag såklart jätteglad och ser fram emot det jättemycket!
Ja, detta är min förklaring till varför vi, innan året är slut, skaffat en stor familj.
Det är alltså inget vi valt med flit, det är något som bara blivit så.
Vad gäller skydd i framtiden så ska min man ställa sig på kö till sterilisering.
Anledningen till att det är han som ska göra det är för att det är ett mycket mindre och
enklare ingrepp för män än för kvinnor. På kvinnor kallas det för operation och på män
är det ett enklare litet snitt i pungen under lokalbedövning.
9 Augusti
Vid elva- tiden kom Kim och kevin på besök så idag har barnen lekt av
sig som bara den, vilket var väldigt behövligt! Vi lagade lunch ihop och
de stannade ända till halv fyra.. då kom nästa besök- makens syster
med son. Himla skoj med massa besök! :D
Jag älskar att slippa sitta hemma själv och jag önskar verkligen att jag
hade ett körkort så att jag kunde åka iväg lite med barnen. Buss är inte
sådär jätteskoj att ta med tre barn.. :/
Barnen har också haft superskoj idag och förutom att Lillan smetat in salva i håret
två gånger och tvål en gång, samt bajsat ner sig en gång (=4 duschar!) så
har dagen varit kanon! Vilket syns också på lägenheten, fy fanken vad det ser ut här nu! ;)
Men det får vara till imorgon för nu är jag slut i hela kroppen!
8 Augusti
Dagen började helt okej, även om jag kan tycka Lillan vaknade lite för tidigt.
Hon bestämde sig nämligen för att stiga upp redan vid kvart över sex. För mig
är det väldigt tidigt eftersom att jag är rätt bortskämd med att barnen sover länge.
Vid åtta åts det frukost och efter det så såg barnen lite på tv och lekte i lugnan ro..
fram till elva. Då sprang Miliam ut på gården för att leka, han har nämligen börjat få göra
det sen ett par veckor bak även om jag egentligen tycker han är liiite för liten.
Men man kan inte gå blankt efter åldern, det har funkat bra och det är huvudsaken!
Under tiden han var ute så vände Lillan upp och ner på hela lägenheten och Isabella
var ledsen och skrek pga vaccinationsfeber, vi var på bvc igår och då fick hon ettårssprutan.
Miliam var ute och inne om vartannat i några timmar och runt halv fyra var det dags för middag,
jag gick ut på balkongen för att ropa in honom och ungen var borta!
En jävligt lång halvtimme var han borta och jag kunde inte hitta honom någonstans!
Tillslut kom han ut från en annan port, han hade varit inne hos en flicka och kollat
på hennes rum sa han.
Jag var rädd och fly förbannad!
Efter det har alla ungarna skrikit och trotsat ikapp fram till klockan sex..
då la jag Isabella och slängde jag igång robin hood. Inom en kvart sov Lillan.
Denna dagen har med andra varit en såndär dag då tålamodet trytit och jag varit nära på
att bryta ihop fullständigt.
Men slutet gott allting gott. Nu är klockan snart åtta och Miliam har hjälpt mig plocka undan,
golven är dammsugade o torkade och alla bord och bänkar är likaså torkade.
Hoppas barnen vaknar på rätt sida imorgon och att dagen blir något bättre än idag. ;)
En sak som gjorde mig fruktansvärt irriterad och arg idag var hur någon okänd unges
föräldrar kunde låta mitt barn komma hem till dem och stanna där en stund.
Maximiliam är ju för henne lika okänd som hennes unge är för mig.
Jag skulle aldrig låta någons unge komma in här utan att informera föräldrarna om att
hon eller han finns här! Aldrig!
Jag kan inte förstå hur fan de tänker!!
Hur är det att vara en stor familj?
Att vara flerbarnsmamma, eller ja mamma över huvudtaget är inte enbart en dans på rosor.
Även om många vill att det ska framstå som det..
Med tre barn från fem år och neråt så kan det vara otroligt jobbigt här hemma och man vill bara kasta
sig utför ett stup emellanåt. Men även om det är sådär pissjobbigt då och då så är det givetvis värt det!
Hur mycket jag än klagar och bryter ihop så är kärleken till mina barn så fruktansvärt stor att den är värd all trots i världen (eller hur man nu ska uttrycka sig).
Mina barn är det absolut bästa som har hänt mig och de har format mig till den jag är idag.
Men visst är de jobbiga.
Och inte fanken kommer det bli lätt att vara mamma till fem(!!) barn under Från 6 år och neråt!
Absolut inte!
Men nu är det som det är och jag vet att vi kommer fixa det galant!
Mina barn är helt underbara och de älskar varandra otroligt mycket!
De har så himla mycket kul och nytta av varandra. Jag är superglad att jag fått dem så tätt som jag fått. De leker med varandra hela dagarna och de är otroligt måna om varann!
Visst, Isabella bryr sig väl kanske inte nämnvärt ännu men hon lyser upp så fort hon ser sina syskon
och hon får gärna vara med dem och leka.
Det värmer i hjärtat att se dem ihop! ♥
Men hur underbara de än är så får man klaga och tycka att det är jobbigt!
Det är inte onormalt att skälla på sina barn. Alla gör det då och då, även om alla inte erkänner det!
Man är inte ensam om att känna sig liten och maktlös då och då.
Trots är något naturligt. Alla friska barn trotsar på ett eller annat sätt!
2012 hittills, i bilder.
6 månader.
6 månader.
Isabella och Miliam.
Maximiliam 5 år
Michelle 2 år.
Påsk, Michelle 2 år.
Påsk 2012
Påsk 2012
Miliam 5 år
Isabella 10 månader.
Lärt sig cykla utan stödhjul, 5½ år.
Pappan och Isabella, 1 år.
Isabella 1 år.
Michelle och Miliam.
Halvvägs med tvillingarna.
2009-2011 i bilder.
Kollar majbrasan. 2½ år.
2½ år.
2½ år.
2½ år.
På Astrid Lindgrens värld. 2½ år.
2½ år.
Michelle.
Vecka 29+ med Michelle.
Inskolning på nya dagis, 2½ år.
Fem dagar innan förlossningen med Michelle.
Nyfödd Michelle.
Michelle, någon månad gammal.
Tidningsbilden 2009.
Vår vigsel.
Hela familjen.
Nygifta.
Knappt 3 år gammal.
3 år.
Fem månader gammal.
3½ år.
8 månader.
9 månader.
3½ år.
Går själv, 10½ månad.
1 år.
3½ år.
Jag och min man.
Hela familjen.
Barnen.
Jag och maken.
Julen 2010
Påsk 2011
Gravid med Isabella.
4 år
Gravid med Isabella.
Hela familjen, sommaren 2011.
Nyfödd
Alla syskonen.
Isabella, ett par veckor gammal.
Miliam och Michelle, sommaren 2012.
Isabella ett par månader gammal.
4½ år.
Alla barnen.
Miliam och Isabella.
Michelle 2 år.
2års dagen.
Jag 2011.
Julkortet 2011
Julafton 2011
Julafton 2011
Julafton 2011
2006-2008 i bilder.
Gravidmagen i vecka 27+6 med Maximiliam.
Gravidmagen i vecka 39+2 (2 dagar innan förlossningen) med Maximiliam.
Maximiliam
Maximiliam, nyfödd.
En dag gammal.
Tidningsbilden.
Någon vecka gammal.
En och en halv månad.
Två och en halv månad.
Tre och en halv månad.
Sitter själv för första gången, knappt sex månader.
Jag, 19 år.
September, 2007.
Första lussefirandet, 10 månader.
Går själv, 10 och en halv månad.
Miliams favoritbild, knappt 11 månader.
Ett år gammal!
Jag och Miliam.
Bus med pappa- Jonas, 1½ år.
Första dagisbilden, 1½ år.
På dagis, 1½ år.
