Nytt utseende på bloggen kommer så småningom. Har inte tid med det de närmsta dagarna, men det kommer.
Denna layoten är verkligen gammal. Ända sedan innan tvillingarna föddes!

Nu ska jag försöka mig på det igen. Tänkte jag.

Det har hänt en hel del sen jag skrev sist, i början av året.
Jag har hunnit skola in tvillingarna, börja plugga, sluta plugga och få jobb!
Vi börjar väl från början..

I februari fick jag hem brev om att vi fått förskoleplats till Alice och Elliot.. då infann sig paniken "Vad fanken ska jag nu hitta på då? Jag kan ju inte gå hemma utan pengar!!"
Jag tänkte att eftersom jag i många år drömt om att få jobba på förlossningen så vore det ju ett steg i rätt riktining om jag skulle plugga till akutsjukvård, till min undersköterskeutbildning. Sagt och gjort- i april började jag plugga igen. Efter en inskolning som gick sådär.

Själva inskolningen gick bra, men följande veckor var jobbiga. Alice var extremt mammig och personalen berättade att hon bröt ihop flera gånger om dagen, precis som om saknaden efter oss kom över henne.
När hon sen tillslut blev trygg och började trivas så var det Elliots tur.
Det var oerhört jobbigt att veta att de var ledsna på förskolan medans jag satt i skolan.. men jag tänkte att "jag fortsätter ge det lite mer tid och försöker istället att ha dem där kortare dagar för att sen ta hem dem igen i juni på ett långt sommarlov".

Det blev dock inte så.
I maj var det dags att gå på en tre veckor lång praktik på ortopeden i Karlskrona. Jag trivdes superbra och kände direkt att sjukhuset är min grej!
De berättade på ortopeden att man kunde hospitalisera på andra avdelningar så vad skulle vara bättre än att faktiskt gå med någon dag på de avdelningarna som jag drömmer om att jobba på?
Jag gick ner och pratade med dem på både bb, förlossningen och neonatal.
På BB sa de att jag skulle prata med chefen- som var sjuk för tillfället (det rann sen ut och slutade med att jag inte var där).
På neonatal fick jag gärna gå med, så det gjorde jag. Det var otroligt givande och väldigt spännande att få se hur de arbetade. Speciellt eftersom att man själv haft barn där!

På förlossningen då?
Jo chefen förklarade för mig att de numera har slutat att låta usk- studenter ha praktik/hospitalisera hos dem, MEN däremot undrade hon vad jag sysslade med annars, när jag skulle bli klar med studerna och vad jag tänkt göra i sommar? Jag förklarade för henne att jag hade fem barn hemma och att min dröm var att få jobba inom kvinnovården- allra helst på förlossningen. I sommar hade jag inga planer och jag visste inte heller vd som skulle ske efter sommaren.
Hon bad mig följa med in på kontoret och min förfrågan om hospitalisering ledde till en arbetsintervju!
Dagen efter ringde hon upp mig och sa att hon läst mitt personliga brev som jag skickat in och jag blev erbjuden en sommartjänst, ständig natt, på förlossningen. Givetvis tackade jag JA!

Jag började jobba i juni och hade en tjänst fram till 8 augusti. En vecka innan fick jag erbjudande om förlängt. Till att börja med blev jag erbjuden fyra veckor.. men när jag väl fick anställningsavtalet så visade det sig att jag fått förlängt ända fram till den 21 december! På förlossningen! Mitt drömjobb!!
Nu lever jag för dagen och njuter varje dag på jobbet.. min dröm och mina förhoppningar är att få ytterligare förlängt sen när detta vikariatet går ut.
Tänk va? Jag lyckades! Jag har nått en av mina drömmar!

 

Vad gäller dagis så började tvillingarna att trivas och bli trygga innan sommaren kom. De fick vara hemma med mig hela vecka 28 (hade intro v.26-27 och började sen jobba 29 ->) och fortsatte sitt sommarlov i ytterligare 4 veckor när deras pappa gick på semester. Efter sommaren var det inte problem alls att gå tillbaka till förskolan!

 

I augusti började Miliam skolan. Tänk att han blivit så stor!
Nu går han i ettan och han trivs hur bra som helst!
Läxor är väl inget han tycker är sådär dökul, men vi försöker peppa honom!

Michelle längtar tills det är hennes tur. Nästa år börjar hon förskoleklassen. Jag har lovat henne att tills dess ska hennes hår ha växt ända ner till rumpan! :S
Har säkert tagit mig vatten över huvudet nu!

Bella har blivit blöjfri i sommar. Hon är jätteduktig!
Igår var jag med henne på 3års- kontroll och sköterskan gav henne så mycket beröm!
När hon bad Bella rita en teckning så blev hon rent av chockad (ja, jag med) över hur duktig hon är. Hon ritade en superfin katt med både armar, ben, kropp, huvud och ansikte. Tydligen ska de precis ha börjat rita ringar och spiraler i hennes ålder.
Hon pratar också väldigt bra och hon leker rollekar sedan länge.

 

Alice har börjat prata mer och mer. Hon är otroligt intelligent och förstår allt man säger till henne och ber henne om. Hon kladdar i stort sett ingenting när hon äter och hon äter helst med gaffel. Det har hon gjort i ett halvår nu. Hon har ett enormt band till Elliot.. håller alltid koll på vad han är och är mån om honom.

Elliot har blivit mammig som tusan. Det är så himla skoj att hämta honom på förskolan.
Han kastar allt han har och springer mot en med öppen famn, samtidigt som han roper "Mamma!!"
Han pratar inte lika bra som Alice och han är inte riktigt lika mogen som henne, men han är väldigt intresserad av motorfordon. Bilar är väl ingen jättegrej, men lastbilar och maskiner! Jisses!

 

Som sagt, det har hänt massor!
Det känns som det är vår tid nu. Vår tid att få turen på vår sida. Vår tur att få må bra och få ha det bra!